GOLDEN EARRING – THE HOLE – 1986
Att The Hole är ett svart hål är det ingen tvekan om. Men under de första sekunderna av LP:ns första låt, They Dance, tror man att det i stället är ett tidshål tillbaka till 1973 och Radar Love. Men när en överdoserad blåssektion tar över försvinner den känslan och hålet blir svart...
En fortsättning på Radar Love är något både Golden Earring och fansen letat efter sedan 1973 och LP:n Moontan. Det har varit nära några gånger, men det har som bäst landat i Twilight Zone.
The Hole trodde jag under några lyckliga sekunder skulle kunna vara svaret. Men så var det inte. LP:n är i stället jämförbar med 80-talsskapelser som N.E.W.S och Cut. Över lag hyfsat bra album, men utan det där lilla extra.
Min svaghet för de här holländska rockhjältarna är kanske lite väl överdriven (det har varit så sedan 1973). Förmodligen är det därför jag ändå kan få för mig att lyssna på The Hole ibland, och gilla det jag hör.
En närmare analys säger dock att det främst handlar om skivans två första spår, They Dance och Quiet Eyes, och eventuellt också tredje låten, tunga och svettiga Save The Best For Later. Där hade Golden Earrings upplaga från 1986 absolut hittat något.
Men efter det blir lyssningen ganska alldaglig, lite tråkigt till och med, bakgrundsmusik som man bara låter passera. Min analys säger att det beror på den där jobbiga blåssektionen som lägger en tung våt filt över en annars rätt bra rockplatta.
Nr: 2035/2222
Att The Hole är ett svart hål är det ingen tvekan om. Men under de första sekunderna av LP:ns första låt, They Dance, tror man att det i stället är ett tidshål tillbaka till 1973 och Radar Love. Men när en överdoserad blåssektion tar över försvinner den känslan och hålet blir svart...
The Hole trodde jag under några lyckliga sekunder skulle kunna vara svaret. Men så var det inte. LP:n är i stället jämförbar med 80-talsskapelser som N.E.W.S och Cut. Över lag hyfsat bra album, men utan det där lilla extra.
En närmare analys säger dock att det främst handlar om skivans två första spår, They Dance och Quiet Eyes, och eventuellt också tredje låten, tunga och svettiga Save The Best For Later. Där hade Golden Earrings upplaga från 1986 absolut hittat något.
Men efter det blir lyssningen ganska alldaglig, lite tråkigt till och med, bakgrundsmusik som man bara låter passera. Min analys säger att det beror på den där jobbiga blåssektionen som lägger en tung våt filt över en annars rätt bra rockplatta.
Nr: 2035/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar