The Musical Box: En virrig hybrid

söndag 15 juni 2014

En virrig hybrid

DAVID BOWIE – DAVID LIVE – 1974

Mitt förhållande till Bowies enda livealbum från 60- och 70-talen, dubbeln David Live, är komplicerat. Jag kan faktiskt lägga skivan på tallriken nån gång emellanåt och tycka den är ganska rolig att höra igen.
Men samtidigt känns den väldigt konstig, en virrig hybrid mellan Bowies glamrocksår och hans något introverta soulperiod. Va tusan, David Bowie hade knappast någon soulröst, och inte hjälper det att han försökte lägga sig till med någon slags tillgjord amerikansk accent.
David Live fick inte heller några större ovationer när den kom ut 1974. Den blev väl mer eller mindre en konstig soul-överraskning för alla de som gillade Ziggy Stardust och Aladdin Sane.

Jag tror varenda kritiker sågade den. Men jag kommer ihåg att skivan trots det spelades ganska flitigt i diverse pojkrum på den tiden. Svältfödd som man var på liveinspelningar med Ziggy and The Spiders from Mars. Och förmodligen är det därför jag nån gång ibland kan spela skivan, med viss behållning. Det handlar om nostalgi.

Men sen blir jag näst intill irriterad. Varför i hela Huskvarna gjorde David Bowie aldrig nån liveplatta under sin Ziggy-period*?

Då hade ju Mick Ronson varit med på gitarr och det kunde blivit hur spännande som helst. I stället fick man nöja sig med det här.

Nr: 6/2222

* På senare år har det väl säkert släppt ut både en, två och tre liveskivor från de där tidiga åren. Men när det begav sig, 1974, då var det David Live som gällde.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar