Fyra sidor av Karthago

KARTHAGO – LIVE AT THE ROXY – 1976

Tysk hårdrock, på gränsen till prog, här finns dessutom spår av jazz, blues och funk. Karthago är ett spännande band, inte minst för att de till skillnad från andra krautrockare inte letade förebilder bara i England. Här finns influenser från Allman Brothers till Steppenwolf (som är amerikanska band) och hela spektrat mellan .

Live At The Roxy är en inspelning som hela tiden överraskar. Karthago glider förvånande lätt mellan tung, adrenalinpumpande hård rock till ljusare och jazziga saker. Här finns korta intensiva låtar, som på förstasidan av fyra, där bandet visar upp hela sitt register.

Men fortsättningen är precis lika intressant, med långa vindlande instrumentala jam som får blodet att koka i en gammal progrockare. Skäggiga och ärrade Allman-fans borde också bli nöjda. Ylande gitarrer, en mullrande orgel och ett suggestivt malande tempo.

För mig flashar In Memory Of Elisabeth Reed och Whipping Post när jag spelar b-sidans två tiominutersmonster Thema In C och The Second String Rambler. Karthagos andra sida – den jazziga sida - finns där också hela tiden, vilket gör lyssningen både oberäknerlig och roligare.

Live At The Roxy är ett album att ha respekt för. Det är faktiskt lysande liveinspelning. Musiken är varierad, och eventuellt...intelligent...om man nu kan sätta den etiketten på populärmusik.

Undantaget, som drar ner heltsintrycket något, är trumsolo- och allsångssidan, albumets fjärde och sista, som man nog kan leva utan.

Nr: 1300/2222