Svältfödd som man var på Ulf Lundells låtar. Och svältfödd på att han spelade i varenda stad i Sverige...utom Jönköping...gjorde att man älskade denna liveplatta... ...som egentligen inte är något annat än en sorglig ursäkt...
Ljudet är kassare än på en normalbegåvad piratskiva. Lägg dessutom till en publik som inte verkar ha fattat vad det handlar om och att Lundells röst inte håller hela vägen. Kort sagt. En liveinspelning man absolut kan leva utan.
Jag har läst nånstans att Ulf Lundell själv kallade plattan för Sveriges första punkskiva, det var stökigt och brötigt och... Jo tack. Det skulle vara för det usla inspelningsljudet då.
1977 hade trams som dåligt ljud givetvis ingen som helst betydelse.
Då älskande man Natten hade varit mild och öm.
Men skivans storhet nu för tiden ligger inte i Stockholms City eller Sextiosju, och inte heller i de tre coverlåtarna; Route 66, Jonny Gitarr (Johnny B Goode) eller My Generation.
Nej, det handlar i stället om fyra tidigare inte utgivna låtar; Som en syster, Lismare, Om vi vill och törs samt Lilla Anette. Vad jag vet har finns de bara på den här plattan och inte i några studioversioner*.
Robert Burns dikt Och gott öl kom, som Lundell slutar kalaset med, är dessutom en kul avslutning. Jag känner många som efter Lundells tolkning kunde den dikten utantill...
Nr: 53/2222
* Det kan vara så att de gör det...att de lagts till som bonusspår på nån CD till exempel. Men det har jag inte koll på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar