Bara min egen känsla

BARCLAY JAMES HARVEST – XII – 1978

BJH:s tolfte album uppskattas av många. Det finns dem som menar att det är deras bästa platta. Inledningen med Fantasy: Loving Is Easy är lysande och det finns flera riktigt, riktigt bra låtar på skivan. Så jag håller med till en viss del.

Jag kan lägga till att Science Fiction: Nova Lepidoptera också är briljant; majestätisk, progrockig, spacerock, som förmodligen är mitt förstaval om jag nu måste välja en låt på skivan. Om jag säger Klaatu, är det nån som håller med mig då?

Men de allra flesta låtarna på detta album håller bra kvalitet. Så låt mig också nämna Classics: A Tale Of Two Cities, In Search Of England och Fiction: The Streets Of San Francisco. Väl avvägd symfonisk progrock som aldrig för mycket av det goda utan tämligen smakfullt håller en njutbar och hög nivå.

Vad jag möjligtvis har att invända, och som gör att jag hellre lyssnar på album som Time Honoured Ghosts, Octoberon och till och med Everyone Is Everybody Else¨, är det något mörkare sound BJH lagt sig till med här. För mina öron blir det lite, lite för mycket, i jämförelse med de tidigare skivorna. Men det där kanske bara handlar om min egen känsla, jag kan inte på något sätt verifiera detta.

En orsak skulle kunna vara att XII kom in ganska sent i mitt samlande, långt efter de andra skivor jag nämnde och att jag aldrig gett den samma intresse och tid som övriga. Innerst inne tror jag det handlar bara om min egen känsla.

Nr: 1493/2222