Maccas lillebror var lite knepig

MIKE MCGEAR – MCGEAR – 1974

Som om Godley & Creme fått med Paul McCartney i bandet med villkoret att han inte skulle få ha något att säga till om. Ungefär så låter den här skivan. Det är en knepig rackare, men riktigt kul. Att Mike McGear låter väldigt lik Paul McCartney är naturligtvis inget konstigt, de är ju bröder.

Jodå, även beatlespojkarna hade syskon, som man naturligtvis aldrig hörde talas om. Mike är två år yngre än sin väldigt mycket mer berömda bror och heter egentligen Peter Michael McCartney. Han gjorde aldrig någon större affär av släktskapet eller försökte ta hjälp av storebrorsan när han själv gav sig ut i den stora popvärlden.

När Beatles var som störst bildade Mike ett eget band, The Scaffold, som i slutet av 60-talet på egen hand fick ett par mindre hits och spelade in en rad album. Att Mikes röst är väldigt lik Pauls går inte att ta miste på, men om det var orsaken till Scaffolds framgångar vågar jag inte svara på.

När The Scaffold började tappa fart gav sig Mike på en solokarriär, som kanske inte blev helt lyckad...om man jämför...men ändå gav eftervärlden två märkliga popalbum i gränslandet mellan merseybeatpop och progrock.

Jag hade ingen som helst koll när jag fick tag i den här skivan, som är Mikes andra och sista som soloartist. Så jag blev riktigt överraskad när jag första gången lyssnade på skivan. Rösten var ju så välbekant, men ljudlandskapet runt om var något helt annat än jag möjligtvis skulle kunna placera den i.

Men när jag sen googlat mig fram till svaret blev det hela så självklart. Nu är inte McGear en särskilt lättlyssnad platta. Det påminner ganska mycket, som jag skrev i inledningen, om den knepiga popmusik 10cc-duon Godley & Creme letade sig fram till efter att de lämnat Stewart och Gouldman för sig själva.

Kanske var det därför som Mike McGear aldrig heller fick något större genombrott som soloartist, utan numera betraktas som en tämligen obskyr rockhjälte i Liverpools rockhistoria.

Naturligtvis är det ju så att Paul ändå inte kunde låta bli att hjälpa sin lillebror. Läszer man det finstilta var Macca det som producerade den här skivan...under namnet Paul McGear. Dessutom fick Mike hjälp musikaliskt av både Linda McCartney, som spelade moogsynth och sjöng i bakgrunden, samt av wingsgitarristen Denny Laine.

Jag, som har både Godley & Creme och 10cc som favoritband, kan dock inte låta bli att gilla den här LP:n. Den är lite rörig och det kan vara svårt att hänga med i alla infall. Men för min del är det sånt som bara gör mig mer intresserad. En bra platta alltså, tycker jag. Men kan inte garantera att det på något sätt skulle kunna vara någon slags allmän uppfattning.

Nr: 1400/2222