Man blir ju aldrig nöjd...

GARLAND JEFFREYS – GUTS FOR LOVE – 1983

Det här är en platta jag hade hoppats mer på, men när jag väl fick höra den blev lite förvånat besviken. Självklart hade jag Jeffreys magiska Escape Artist i tankarna, men som uppföljare kändes Guts For Love bara konstig.

Nåja, Guts For Love är ingen dålig platta, tvärtom. Den är jättebra, välgjord inte minst. Men någon fortsättning på jordnära, mustiga nästan grova Escape Artist är det inte.

Garland Jeffreys ville nämligen ta chansen, när han för en gångs skull lyckats hitta vägen till skivköparnas hjärta, att göra en riktigt radiovänlig platta. Och det gjorde han, Guts For Love blev precis det han önskade sig.

Det är en trevlig, väldigt lyssningsvänlig skiva som det inte går att tycka illa om. Problemet är dock att det blir för trevligt, så hemtrevligt att man till slut inte längre bryr sig om att lyssna.

Jag får för mig att Guts For Love skulle kunna vara den perfekta sommarplattan att ha på i bakgrunden när ingen bryr sig om det sjungs om sommarnatt, sommartider eller om sommaren bara är kort, huvudsaken är att det låter. Och det är nog tyvärr där man till slut måste placera Guts For Love.

Snygga välpolerade låtar är det gott om; Surrender, Real Love, Dance Up, El Salvador och säkert flera till. Den enda jag inte kommer riktigt överens med är titelspåret Guts For Love, av den aviga anledningen att det nog är den enda låten på skivan som inte låter som alla de andra. Man blir ju aldrig nöjd...

Nr: 1608/2222