Wille Nile och en steinwayflygel

WILLIE NILE – IF I WAS A RIVER – 2014

En innerlighet alla som genom åren lyssnat på Willie Niles musik visste fans, men han aldrig visat så öppet som nu. Ett album med bara piano som komp i stället för, som oftast, gitarr.

Willie Nile påpekar i förtexterna att han använder den steinwayflygel han själv spelade den kvällen John Lennon blev mördad. Och anger därmed en av de stora inspiratörerna till If I Was A River.

Om Willie Niles skivutgivning i början av karriären var synnerligen oregelbunden, han fick i omgångar göra långa uppehåll på grund av kontraktstvister med skivbolagen, är detta han på senare år tagit igen. Bara under 2000-talet har han gett ut hela åtta album, varav det senaste 2018, Children Of Paradise.

If I Was A River är ett för mig oväntat album, även om Willie Nile spelat piano på, tror jag, alla sina tidigare album. Han har dock alltid haft gitarren och hans album har jag därför alltid placerat i rockfacket.

If I Was A River ger en helt ny, men alltså inte helt okänf, bild av Willine Nile som gör att man här nog kan jämföra honom med storheter som Leoard Cohen...och givetvis Dylan...men det har gjorts tidigare.

If I Was A River känns dessutom som ett mer personligt album, vilket jag antar hänger på kompet av flygeln. Låtarna tycker jag dock har stora likheter med de man hittade på Places I Have Never Been från 1991, Niles kanske hårdast rockiga platta, men som på If I Was A River, med både finurliga, personliga och humoristiska melodier.

If I Was A River överraskade mig. Jag trodde aldrig att skivan skulle lyckas engagera på det sätt den gjort. Det var från början ett typiskt ”samlarköp”, den skulle in i samlingen mest för att han jag har de flesta av Willie Niles andra plattor.

Men den lyckades beröra på ett sätt jag aldrig räknat med. Det är ett familjärt, tänkvärt och i högsta grad inspirerande album som jag bara måste rekommendera.

Nr: 1251/2222