...inte det minsta kommersiellt

GODLEY & CREME – FREEZE FRAME – 1979

Att beskylla Godley & Creme för någon slags kommersialism går naturligtvis inte. Ändå kan man inte låta bli att spekulera när det gäller Freeze Frame. Känslan är att våra båda 10cc-hjältar kanske hade något sådant i bakhuvudet.

Tänker då först på föregångaren L, ett alldeles briljant progrockalbum, men alldeles för knepigt för att nå en större publik, de som konsumerar popmusik på samma sätt som lakritsremmar. Freeze Frame är, åtminstone i inledningen, lite enklare att ta till sig.

Tänker också på första låten, An Englishman In New York, som nog skulle betraktas som en hitlåt, förutsatt att ljussättningen är skum och inte helt fokuserad. Och nej, Godley & Cremes lilla läckerbit har inget som helst att göra med stinglåten med samma namn som dök upp åtta år senare...som blev en hit.

Men i övrigt är det skrattretande att Freeze Frame som album skulle skulle vara det minsta kommersiellt. Det inser man redan i låt nummer tre och fyra, I Pity Inanimate Objects och Freeze Frame, där Godley & Creme lämnar allt vad som kan kallas för ramar bakom sig och skapar något synnerligen originellt, minst sagt.

Möjligtvis kan man hävda att titelspåret har vissa 10cc-drag, men det är uppskattat och en hint om storheten med album som Sheet Music, The Original Soundtrack och How Dare You? För att fortsätta på det stickspåret.

Jag tror att de 10cc-fans som gillade bandets tidiga plattor uppskattar Godley & Cremes egna album betydligt mer än dem som upptäckte 10cc först under senare delen av deras karriär med låtar som Dreadlock Holiday och Good Morning Judge, då de båda lämnat bandet.

Freeze Frame är dock knepigare än 10cc:s tidiga karriär. Det verkar som att både Godley & Creme släppte alla hämningar, som eventuellt hölls tillbaka av Stewart och Gouldman på 10cc-tiden. Det här är ett svårbeskrivbart album som både är plågsamt och stor underhållning att lyssna på. Jag både älskar ock avskyr alla tvära vändningar och ibland för mig oförståeliga tvärkast.

Det är jobbigt men samtidigt väldigt uppfriskande och minst sagt överraskande. Freeze Frame är av den anledningen inte att av de album man plockar fram när man har besök hemma och vill ha något trevligt i bakgrunden. Möjligtvis är det en skiva att plocka fram när man tröttnat på besöket och vill få folk att gå hem.

Nr: 1668/2222