Ferry, Eno och Manzanera tillsammans igen

BRYAN FERRY – MAMOUNA – 1994

Mamouna kom bara ett år efter Taxi, men tog Bryan Ferry sju år att skriva. Men så är det ett av få av hans album, det första sedan Bête Noir 1987, där han gjort alla låtarna själv. För första gången på länge jobbade han dessutom tillsammans med Brian Eno och Phil Manzanera från Roxy Music.

Bête Noir var ett lysande album som kritikerna och publiken älskade. Mamouna lyckades dock inte lika bra. Det var också ett trevligt album, men ansågs av någon anledning inte lika engagerande och intressant. Möjligtvis beror det på avsaknaden av hitlåtar.

Men som gammal roxyfan är det så klart ganska spännande skiva att lyssna på med tanke på att både Eno och Manzanera är tillbaka ihop med Ferry, för första gången sedan 70-talet. Närmare ursprunget än så gick ju inte att komma.

Men nej, i det fallet blev jag besviken (dock bara lite). Mamouna har inte mycket med debutskivan, For Your Pleasure eller ens Stranded att göra.

När jag tänker efter hade väl det i och för sig varit konstigt. Men å andra sidan är det ändå ett spännande album som ligger betydligt närmare artrock och till och med prog än Ferrys annars så sammetslena sofistikerade pop.

Så kanske, möjligtvis skulle man kunna hävda att Mamouna är någon slags fristående fortsättning på Roxy Music tio, femton år senare. Och det är ju en rätt kul twist, även om det kanske inte ligger någon sanning i det egentligen.

Förutom Eno och Manzanera är det ett imponerande sällskap Bryan Ferry fick med sig till inspelningen. Robin Trower från Procol Harum, legenden Nile Rodgers, Guy Fletcher keyboardist i Dire Straits och Stephen Ferrone, trummis i Tom Pettys Heartbreakers för att nämna några.

Men å andra sidan brukar Ferry alltid få med sig andra giganter när det ska spelas in skivor. Genom åren har han ju samarbetat med till exempel David Gilmour, Mark Knopfler, Johnny Marr och många andra. 

Nr: 316/CD