The Musical Box: Vitalt, sprudlande och lekfullt

söndag 21 juli 2019

Vitalt, sprudlande och lekfullt

JETHRO TULL – J-TULL DOT COM – 199

Om J-Tull Dot Com var sista plattan från jethro Tull var det en strålande final. Ett vitalt album, sprudlande och lekfull. Ian Anderson går i samma spår som Roots To Branches och sitt soloalbum Divinities: Twelwe Dances With God, båda från fyra år tidigare. Han botaniseriar vidare i världsmusiken, österländska rytmer och toner.
Till skillnad från Roots To Branches, vars storhet uppenbarade sig direkt, är dock J-Tull Dot Com lite mer svårflirtat. Det krävs några lyssningar innan låtar som Awol, Spiral och Wicked Windows ger sig till känna på allvar.

Jag hade inte ens vågat hoppas på att Jethro Tull skulle släppa en ny platta 1999, trodde det var över efter Roots To Branches, särskilt då Ian verkade satsa hårt på sina soloalbum.

Men Ian Anderson upphör aldrig att förvåna. Hans röst är dessutom bättre än på länge. Det är flera låtar jag vill ta fram. Dot com är en briljant ballad, liksom avskalade Wicked Windows, som jag kommit på mig själv med att nynna mer än en gång. Men det är i de rockigare numren Jethro Tull är som bäst här.

I låten Awol spelar Ian Anderson flöjt som...som djävulen själv. Eller åtminstone som en elak satyr med horn i pannan och munnen förvriden i ett ondskefullt grin, för det här är en låt som biter sig fast.
Men allra starkast är nog ändå El Nino, där Martin Barre hänsynslöst går loss med gitarren och river av så tunga metalriff att golvet gungar, det knakar i husets gamla träväggar och luften vibrerar av hetta. Det gör han i Hunt By Numbers också, en tung svettig rocker i bästa tull-stil. Sen kan jag inte låta bli att gilla Hot Mango Flush...och reprisen något senare på skivan.

J-Tull Dot Com är så klart inte något av Jethro Tulls allra främsta verk. Den går inte att jämföra med Aqualung eller Thick As A Brick. Jämförelserna blir i stället med stabila album som Stormwatch, Catfish Rising, givetvis Roots To Branches och för sitt metalsound också Crest Of A Knave.

Nr: 21/CD

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar