JETHRO TULL – CREST OF A KNAVE – 1987
När Jethro Tull fick en grammy för bästa heavy metal-album 1987 med Crest Of A Knave trodde jag det var ett skämt. Så var det inte.
Det ironiska är att albumet ”slog” Metallica i nomineringen till priset. Det var knappat något man förväntat sig av ett hederligt gammalt progrockband. Särskilt inte när Jethro Tull med Crest Of A Knave gjorde ett av sina svagare album. Och det tycker jag fortfarande.
Okej, låtarna kanske hade funkat för ett pudelrockband. Sanningen är i stället att det inte finns en enda bra Tull-låt på Crest Of A Knave.
Eller en finns det, Jump Start. Tar man bort alla trista metallicks så finns det faktiskt en ganska sjysst melodi där bakom. Resten stryker vi från listan över spelbara låtar.
Jag vet inte vad det beror på, men Ian Anderson var helt tydligt inte alls i form under 80-talet, delvis beroende på problem med halsen och rösten.
Det kombinerat med Martin Barres fascination för hårdrock (som oftast blev väldigt bra) var väl den olyckliga kombination som fick dem att göra den här skivan.
Nej, Crest Of A Knave glömmer vi bort och ställer undan till framtida generationer att förvåna sig över.
En liten tröst: Jethro Tull har gjort sämre plattor, Under Wraps 1984 (brr) och möjligtvis också Rock Island från 1989.
Nr: 706/2222
När Jethro Tull fick en grammy för bästa heavy metal-album 1987 med Crest Of A Knave trodde jag det var ett skämt. Så var det inte.
Eller en finns det, Jump Start. Tar man bort alla trista metallicks så finns det faktiskt en ganska sjysst melodi där bakom. Resten stryker vi från listan över spelbara låtar.
Jag vet inte vad det beror på, men Ian Anderson var helt tydligt inte alls i form under 80-talet, delvis beroende på problem med halsen och rösten.
Det kombinerat med Martin Barres fascination för hårdrock (som oftast blev väldigt bra) var väl den olyckliga kombination som fick dem att göra den här skivan.
Nr: 706/2222
Jag håller med om att denna tillhör de mindre bra Tull-albumen men jag är väldigt förtjust i "Budapest".
SvaraRadera