BACHMAN TURNER OVERDRIVE – NOT FRAGILE – 1975
Not Fragile är BTO:s magnum opus. På tidigare album hade de inte varit i närheten, på senare skivor lyckades de aldrig upprepa bedriften. Det är ett av 70-talets främsta rockalbum och ska för alltid bli ihågkommet för You Ain´t Seen Nothing Yet.
Jo du, här fick Randy Bachman verkligen till det, från första spåret till det sista. Inledningen med Not Fragile är bloddrypande rå och får folk att tappa andan direkt. Rock Is My Life And This Is My Song är humor och ironi och en hårdrockballad man minns.
Jag kan inte påstå att det är det perfekta rockalbumet, men ur min synvinkel är det inte långt ifrån.
You Ain´t Seen Nothing Yet är kronan på verket och fortfarande en sån där klassisk rocklåt som kommer tillbaka igen och igen. Möjligtvis kan man dock hävda att Not Fragile genom åren hunnit bli tämligen sönderspelad.
Men Randys röst blev aldrig raspigare än så här och som gitarrist gjorde han nog sin allra främsta insats någonsin. Riffen sitter stenhårt. Ljudet är kristallklart men ändå tillräckligt ruffigt och rökigt.
I mitten av 70-talet var Not Fragile hårdrock och ett sånt där album som kunde reta vuxenvärlden till vansinne, jämställt med Sabbaths och Deep Purples tidiga alster.
Nu för tiden är det inte så, särskilt inte efter AC/DC:s Highway To Hell som tog upp nivån flera steg på en gång. BTO var nog snarare Kanadas svar på ZZ Top, boogierockens nordliga sista utpost och ett stenhårt svar på Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers.
Nr: 1045/2222
Not Fragile är BTO:s magnum opus. På tidigare album hade de inte varit i närheten, på senare skivor lyckades de aldrig upprepa bedriften. Det är ett av 70-talets främsta rockalbum och ska för alltid bli ihågkommet för You Ain´t Seen Nothing Yet.
I mitten av 70-talet var Not Fragile hårdrock och ett sånt där album som kunde reta vuxenvärlden till vansinne, jämställt med Sabbaths och Deep Purples tidiga alster.
Nu för tiden är det inte så, särskilt inte efter AC/DC:s Highway To Hell som tog upp nivån flera steg på en gång. BTO var nog snarare Kanadas svar på ZZ Top, boogierockens nordliga sista utpost och ett stenhårt svar på Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers.
Nr: 1045/2222
Kul att man ser saker så totalt olika! Den här skivan fick jag i present som barn. Möjligen hade jag önskat mig den efter att i något sammanhang ha hört hitlåten "You ain't seen nothing yet", jag minns inte säkert. Jag minns också att jag gillade en låt med titeln "Sledgehammer".
SvaraRaderaJag har för mig att jag ganska snabbt tröttnade på BTO, men LP:n har genom åren fått stå kvar i samlingen som ett barndomsminne. Jag har sett den som ett slags till hälften charmigt, till hälften pinsamt exempel på vilket dåligt omdöme man kunde ha som barn. Och nu läser jag alltså någon som på fullt allvar beskriver "Not fragile" som ett av 1970-talets största och mest klassiska rockalbum...
(Jag har nu - en stund efter att jag skrev inledningen till denna kommentar - lyssnat på några spår från "Not fragile" på Youtube. Mitt omdöme idag blir följande:
Helt okej 70-talsrock någonstans i gränslandet mellan blues-/boogierock, tidig hårdrock och s.k. sydstatsrock. Inget man behöver skämmas över att ha i samlingen, men knappast något mästerverk heller.)