SANTANA BROTHERS – SANTANA BROTHERS – 1994
Att utnämna detta album till Santanas bästa på 90-talet är riskfritt, men säger inte särskilt mycket, 90-talet var inte Carlos bästa årtionde. Men om jag säger att det här är ett album alla santanafans bara måste ha i sin samling, att det är en bländande samling latinorock och fusionlåtar och gitarr. Mycket gitarr!
Santana Brothers är inget album där gruppen Santana medverkar. Det är heller inte något direkt soloalbum av Carlos. Det är i stället en platta där Carlos tillsammans med brorsan Jorge och brorsonen Carlos Hernandez river en av rad fantastiska gitarrlåtar där tyngden ligger på riffen och gitarrerna framför melodierna.
Det låter kanske som en tveksam grej. Men det är precis tvärtom. Jag påstår att de första låtarna av detta album håller mästarklass.
Inledande jazzfuisonexperimentet Transmutation/Industrial är magiskt. Thougts och inte minst Luz Amor Y Vida är bländande latinorock. En Aranjuez Con Tu Amor är precis lika fräck. Det är låtar som får åtminstone mig att dra efter andan och famlande letar efter volymknappen för att dra på ännu mer.
Resten är bra det också. Men nånstans efter mitten faller Carlos tillbaka lite i samma fälla som han gått i på varenda album sedan slutet av 70-talet; låtarna börjar låta lite för lika varandra. Av den anledningen är avslutningen inte lika rolig som början. Men man kan ju inte få allt.
Det här ett album jag definitivt kan rekommendera till alla santanafans, till alla dem som gillar våldsamt mycket gitarr.
Nr: 222/CD
Att utnämna detta album till Santanas bästa på 90-talet är riskfritt, men säger inte särskilt mycket, 90-talet var inte Carlos bästa årtionde. Men om jag säger att det här är ett album alla santanafans bara måste ha i sin samling, att det är en bländande samling latinorock och fusionlåtar och gitarr. Mycket gitarr!
Santana Brothers är inget album där gruppen Santana medverkar. Det är heller inte något direkt soloalbum av Carlos. Det är i stället en platta där Carlos tillsammans med brorsan Jorge och brorsonen Carlos Hernandez river en av rad fantastiska gitarrlåtar där tyngden ligger på riffen och gitarrerna framför melodierna.
Det låter kanske som en tveksam grej. Men det är precis tvärtom. Jag påstår att de första låtarna av detta album håller mästarklass.
Inledande jazzfuisonexperimentet Transmutation/Industrial är magiskt. Thougts och inte minst Luz Amor Y Vida är bländande latinorock. En Aranjuez Con Tu Amor är precis lika fräck. Det är låtar som får åtminstone mig att dra efter andan och famlande letar efter volymknappen för att dra på ännu mer.
Resten är bra det också. Men nånstans efter mitten faller Carlos tillbaka lite i samma fälla som han gått i på varenda album sedan slutet av 70-talet; låtarna börjar låta lite för lika varandra. Av den anledningen är avslutningen inte lika rolig som början. Men man kan ju inte få allt.
Det här ett album jag definitivt kan rekommendera till alla santanafans, till alla dem som gillar våldsamt mycket gitarr.
Nr: 222/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar