ROLLING STONES – OUT OF OUR HEADS (UK) – 1965
En och annan påstår att den här LP:n är en viktig platta i rockhistorien. Den markerar Rolling Stones övergång från blues- och rhythm´n´blues till rock och pop.
Till skillnad från sina föregångare är detta ett rockalbum och pekade ut den väg Stones senare så framgångsrikt skulle ta under de närmaste...säg 50 åren.
Den markerar också att Glimmer Twins som låtskrivare började inse sina möjligheter. Här finns visserligen bara tre av deras låtar, resten är covers. Men för första gången är det här Jaggers och Richards låtar känns som de stora numren.
Jag pratar alltså nu om den brittiska upplagan av den här LP:n, den som kom ut i september 1965. Den skiva som släpptes i USA i augusti samma år har bara vissa delar gemensamt med den brittiska.
Bland annat finns inte Satisfaction och The Last Time med på den brittiska, de hade redan släppts på singel i Europa. I stället har det tagits med del låtar från den amerikanska skivan Rolling Stones Now, som tidigare inte släppts i Europa.
Decca och deras amerikanska underbolag London Records var inte riktigt i fas när det gällde Stones skivor. Detta gör att de båda plattorna, och alla andra tidiga stonesskivor också, skiljer sig ganska ordentligt från varandra trots att de har samma namn...ibland.
Jag köpte min tyska press under en tid när ingen verkade vara intresserad av Rolling Stones, i slutet av 70-talet. Jag tror de flesta trodde att Stones var döende redan då. Jag hittade den i en reaback på Domus i Jönköping.
Den hade förmodligen stått där länge, omslaget var redan då slitet och trasigt, men vinylen var i perfekt skick. Jag fick den för 20 spänn. Ett hyfsat pris för en så bra rockplatta.
Nr: 470/2222
En och annan påstår att den här LP:n är en viktig platta i rockhistorien. Den markerar Rolling Stones övergång från blues- och rhythm´n´blues till rock och pop.
Till skillnad från sina föregångare är detta ett rockalbum och pekade ut den väg Stones senare så framgångsrikt skulle ta under de närmaste...säg 50 åren.
Den markerar också att Glimmer Twins som låtskrivare började inse sina möjligheter. Här finns visserligen bara tre av deras låtar, resten är covers. Men för första gången är det här Jaggers och Richards låtar känns som de stora numren.
Jag pratar alltså nu om den brittiska upplagan av den här LP:n, den som kom ut i september 1965. Den skiva som släpptes i USA i augusti samma år har bara vissa delar gemensamt med den brittiska.
Bland annat finns inte Satisfaction och The Last Time med på den brittiska, de hade redan släppts på singel i Europa. I stället har det tagits med del låtar från den amerikanska skivan Rolling Stones Now, som tidigare inte släppts i Europa.
Decca och deras amerikanska underbolag London Records var inte riktigt i fas när det gällde Stones skivor. Detta gör att de båda plattorna, och alla andra tidiga stonesskivor också, skiljer sig ganska ordentligt från varandra trots att de har samma namn...ibland.
Jag köpte min tyska press under en tid när ingen verkade vara intresserad av Rolling Stones, i slutet av 70-talet. Jag tror de flesta trodde att Stones var döende redan då. Jag hittade den i en reaback på Domus i Jönköping.
Den hade förmodligen stått där länge, omslaget var redan då slitet och trasigt, men vinylen var i perfekt skick. Jag fick den för 20 spänn. Ett hyfsat pris för en så bra rockplatta.
Nr: 470/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar