KRAFTWERK - 2 – 1972
Jag har inget emot avantgarde. Men när någon bryter mot så många regler att de passerar gränsen för vad som är musik och det i stället blir ljud har det gått för långt.
Ralf Hütter och Florian Schneider tog minimalismen till nya höjder med Kraftwerk 2. Deras första album var redan det ett minimalistiskt statement, men tydligen var det för mycket
Med Kraftwerk 2 tog Hütter och Schneider krautrocken till en annan nivå. Till sin hjälp hade de främst primitiva synthloopar och ljudeffekter. Denna gröna trafikkon anropade världen på en helt annan och svårförståeligare våglängd än vad någon annan gjort tidigare.
Om det är ett skäl till att ange detta album som ett mästerverk är jag osäker på. Jag tror nämligen inte alls på mästerverksteorin när det gäller denna LP.
För min del är det en skiva jag minst sagt har svårt att komma överens med. Jag kan gå med på/förstå att Kraftwerk ville testa hur långt de kunde gå.
Deras första platta, den med den röda konen, har sekvenser jag kan uppskatta, även om den ocksåväl minimalistisk för att var njutbar lyssning. Men på sitt andra album passerade Hütter och Schneider min gräns.
Nr: 2012/2222
Jag har inget emot avantgarde. Men när någon bryter mot så många regler att de passerar gränsen för vad som är musik och det i stället blir ljud har det gått för långt.
Med Kraftwerk 2 tog Hütter och Schneider krautrocken till en annan nivå. Till sin hjälp hade de främst primitiva synthloopar och ljudeffekter. Denna gröna trafikkon anropade världen på en helt annan och svårförståeligare våglängd än vad någon annan gjort tidigare.
För min del är det en skiva jag minst sagt har svårt att komma överens med. Jag kan gå med på/förstå att Kraftwerk ville testa hur långt de kunde gå.
Deras första platta, den med den röda konen, har sekvenser jag kan uppskatta, även om den ocksåväl minimalistisk för att var njutbar lyssning. Men på sitt andra album passerade Hütter och Schneider min gräns.
Nr: 2012/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar