CANNED HEAT – INTERNAL COMBUSTION – 1994
Gamla hjältarna Canned Heat lever fortfarande. Ibland dyker det legendariska bandet upp i Sverige för någon enstaka klubbspelning. Numera är det bara Fito de la Parra som är kvar från förr, han är den sista överlevaren. När Internal Combustion spelades in 1994 var de två. Då var också Henry ”Sunflower” Vestine i livet*.
The Bear och Blind Owl - levde ett hårt rock and roll-liv och klarade sig inte fram till 80-talet. Basisten The Mole hamnade i Tom Waits band och är kanske den i det gamla Canned heat det gått bäst för.
Internal Combustion är naturligtvis en helt okej bluesrockplatta. Canned Heat lyckades på något märkligt sätt alltid förnya sig. Man kan ju gissa att bandet hade en viss dragningskraft som gjorde att de hela tiden kunde hålla hög kvalitet.
Men att påstå att 1994 års Canned Heat hade särskilt mycket med bandet från The Summer Of Love att göra är inte sant. På skivan finns naturligtvis inga låtar som On The Road Again eller Going Up The Country. De långa bluesjammen, som Canned Heat var omtalade för under storhetstiden, finns där inte heller.
I stället sträcker 90-talets Canned Heat ut handen mot bluesmästaren i egenkomponerade John Lee Hooker Boogie. I övrigt handlar det mest om covers på sjyssta blueslåtar.
Internal Combustion är inte en skiva för den som vill veta mer om Canned Heat. Det är en skiva enbart för samlare och nostalgiker.
Nr: /CD
* 1997 hittades han död på ett hotellrum i Paris två dagar efter att Canned Heat spelat i Belgien.
Gamla hjältarna Canned Heat lever fortfarande. Ibland dyker det legendariska bandet upp i Sverige för någon enstaka klubbspelning. Numera är det bara Fito de la Parra som är kvar från förr, han är den sista överlevaren. När Internal Combustion spelades in 1994 var de två. Då var också Henry ”Sunflower” Vestine i livet*.
Internal Combustion är naturligtvis en helt okej bluesrockplatta. Canned Heat lyckades på något märkligt sätt alltid förnya sig. Man kan ju gissa att bandet hade en viss dragningskraft som gjorde att de hela tiden kunde hålla hög kvalitet.
Men att påstå att 1994 års Canned Heat hade särskilt mycket med bandet från The Summer Of Love att göra är inte sant. På skivan finns naturligtvis inga låtar som On The Road Again eller Going Up The Country. De långa bluesjammen, som Canned Heat var omtalade för under storhetstiden, finns där inte heller.
Internal Combustion är inte en skiva för den som vill veta mer om Canned Heat. Det är en skiva enbart för samlare och nostalgiker.
Nr: /CD
* 1997 hittades han död på ett hotellrum i Paris två dagar efter att Canned Heat spelat i Belgien.
Lite luddigt vad du menar med "klarade sig inte fram till 80-talet", Men med tanke på att både Wilson och Hite dog tidigt så är det lätt att läsa det som att även Larry Taylor gjorde det. Hur som helst, The Mole lever och frodas. Han är väl också den av Canned Heats medlemmar som det gått bäst för, främst som mångårig basist bakom Tom Waits.
SvaraRaderaDet Canned Heat jag är rätt så förtjust i - fel, riktigt förtjust i - dog för övrigt med Alan Wilson. Sen fanns visst ett hyfsat boogieband med samma namn under 1970-talet också. Ett antal av "riktiga" CHs medlemmar kom och gick i det bandet. Vad som sen hände har jag dålig koll på, utan att direkt sörja över detta...
Tack för det. Mina Canned heat-kunskaper är på sina ställen lite luddiga. Justerar i texten.
RaderaLarry Taylor var väl med före Fito de la Parra som kom först på andra plattan. Och Taylor är ju också med än.
SvaraRaderaLarry Taylor var väl med före Fito de la Parra som kom först på andra plattan. Och Taylor är ju också med än.
SvaraRaderaSåg dom på Rockande i Sala ifjol.