Dunhill Records

När Barry McGuire 1965 släppte singeln Eve of Destruction blev låten kallad den första protestsången någonsin. Den blev det stora genombrottet för hans del, men också en guldgruva och smakstart för det lilla nystartade skivbolaget Dunhill Records i Los Angeles.

Bolaget startades året innan och hade innan dess bara hunnit ge ut två LP-skivor, en surfplatta med Rincon Surfside Band och en märklig platta med slagverkaren Hal Blaine, en synnerligen udda sak innehållande covers på flera av den tidens stora pophits. Barry McGuires LP blev den tredje plattan för Dunhill.

Det lilla bolaget är kanske en parentes i rockhistorien. Men Dunhill, vars skivor distribuerades av ABC Records, dök upp i precis rätt tid för att hänga på den nya popvågen. I San Francisco var Grateful Dead och Merry Pranksters som bäst i färd med sina Acid Tests. Dunhill i Los Angeles hamnade vid sidan av detta, även om nästa storsäljare blev Mamas & Papas LP från 1966 - If You Can Believe Your Eyes and Ears - med oförglömliga hits som Monday, Monday och California Dreamin´.


De riktiga storsäljarna uteblev länge för Dunhill. Men 1968 gav bolaget ut Steppenwolfs första platta, med superhiten Born to Be Wild. Senare samma år släpptes soulrockarna Three Dog Nights första album. Båda blev stora framgångar.
Sammanlagt hann Dunhill bara ge ut drygt 190 LP-skivor på de knappt tio år det var igång. De flesta av passerade förbi obemärkt, i alla fall i Sverige. Allt som oftast hittade man Dunhills plattor i rea-backarna och bland cut-outskivorna bara en kort tid efter att de kommit ut i USA.

Dunhill blev i stället kanske mest känt för sina ibland (på den tiden) allt för vågade skivomslag. Vid tre tillfällen tvingades bolaget dra tillbaka skivor som den amerikanska censuren satt stopp för. Skivomslaget till Mamas & Papas debutplatta 1966 fick göras om. Originalbilden visar gruppen sittande i ett badkar. Att en toalettstol syntes på bilden gillades inte. En ny framsida fick tryckas upp där toalettstolen täcktes över.
Omslaget till Three Dog Nights skiva It Ain´t Easy från 1970 kom först ut med ett foto på medlemmarna sittande nakna på framsidan. Det fick ändras till en betydligt prydare bild med gruppen, fullt påklädd, framför ett piano.

Samma grupp gav 1974 ut skivan Hard Labor, med ett skivomslag som av många fortfarande anses vara det mest smaklösa som någonsin getts ut på skiva. Framsidan visar en kvinnlig varelse i färd med att föda fram en LP-skiva. Den bilden fick täcktas över med en stor klisterlapp innan den fick säljas i butikerna.

Snart var pengarna från framgångarna med Steppenwolf och Three Dog Night borta. 1975 gav bolaget ut sina sista plattor, sen var det slut. Dunhill köptes upp av ABC Records.

Idag är Dunhill ett spännande bolag för samlare. De skivor som getts ut är relativt ovanliga och svåra att få tag i. De representerar dessutom en spännande tid i den moderna popmusikens utveckling, där inte allt pekade åt samma håll hela tiden. Artister som Grass Roots, experimentella jazzrockarna Colosseum och Van Der Graf Generator fanns med tidigt. Bland de sista årens dunhillartister kan nämnas Emitt Rhodes, Four Tops och inte minst Joe Walsh.