Jethro Tull då och senare

JETHRO TULL – LIVING WITH THE PAST – 2002

Att Living With The Past är ett spännande bra livealbum visste jag innan. Jag har haft CD:n i många år nu. Däför kunde jag så klart inte låta bli när albumet till slut kom på vinyl också, i en sån där eftertraktad upplaga på bara 3000 ex dessutom. Jag fick nummer 2258. Självklart låter Living With The Past ännu bättre på vinyl än på CD. Så här skrev jag på bloggen om CD-skivan för några år sedan:

Jethro Tull har – till skillnad från många andra gamla hjältar – inte släppt livealbum eller DVD-skivor så fort de visat sig ute på sin egen villatomt...
Nej, liveplattor med Tull är ganska sällsynta. Living With The Past är bara Ian Andersons tredje ”riktiga” liveplatta på en nästan 40 år lång karriär. Att det sedan långt i efterhand släppts en antal andra album med tidiga (70-tals) inspelningar är en annan sak.

Man kan ändå fundera över nödvändigheten att 2002 släppa ett livealbum med främst nyinspelningar av låtar från bandets tidiga karriär. Men jag påstår att Living With The Past absolut är ett album alla gamla tull-fans bör ha i sin samling. Här förenas nämligen Jethro Tulls gamla historia med bandets senare år, från Aqualung till Dot Com och The Habanero Reel.

Det är det som gör Living With The Past så intressant och det som förklarar albumets titel. Albumet borde också vara intressant för folk som fortfarande flinar hysteriskt åt att Jethro Tull i slutet av 80-talet fick utmärkelsen ”Bästa metal-album” med skivan Crest Of A Knave. Här visar Martin Barre varför...att han, 20 år senare, fortfarande kan riva av ett och annat bloddrypande metalriff...om han bara vill...

Living With The Past består av två delar. Den första – och mest spännande – är elva låtar från en konsert i Hammersmith Apollo 2001. Här drar Jethro Tull i snabb takt genom ett antal gamla klassiker som My Sunday Feeling, Jack In The Green och självklart Aqualung och Locomotive Breath.

Den mest spännande delen är dock när Ian Anderson passar på att köra ett par låtar från sina soloalbum; The Habanero Reel och In The Grip Of Stronger Stuff. De låtarna tillsammans med liveversionen av Roots To Branches är albumets bästa del.

Efter det följer ett antal lösryckta nummer från olika konserter mellan åren 1989 och 2002. Något man möjligtvis kan som gammal tullfan tycka är intressant, men den riktiga livekänslan infinner sig så klart inte. Å andra sidan är en liveversion av Dot Com från J-tull Dot Com, inte tidigare utgiven live, en given höjdare.

Nr: 1540/2222

Jag har skrivit om skivan tidigare, men då handlade det om CD-versionen från 2002.