Ett och annat bloddrypande metalriff

JETHRO TULL – LIVING WITH THE PAST – 2002

Jethro Tull har – till skillnad från många andra gamla hjältar – inte släppt livealbum eller DVD-skivor så fort de visat sig ute på sin egen villatomt...

Nej, liveplattor med Tull är ganska sällsynta. Living With The Past är bara Ian Andersons tredje ”riktiga” liveplatta på en nästan 40 år lång karriär. Att det sedan långt i efterhand släppts en antal andra album med tidiga (70-tals) inspelningar är en annan sak.

Man kan ändå fundera över nödvändigheten att 2002 släppa ett livealbum med främst nyinspelningar av låtar från bandets tidiga karriär. Men jag påstår att Living With The Past ändå är ett album alla gamla tull-fans bör ha i sin samling.

Och att skivan dessutom borde vara intressant även för folk som fortfarande flinar hysteriskt åt att Jethro Tull i slutet av 80-talet fick utmärkelsen ”Bästa metal-album” med skivan Crest Of A Knave. Här visar nämligen Martin Barre varför...han kan riva av ett och annat bloddrypande metalriff om han bara vill...

Living With The Past består av två delar. Den första – och mest spännande – är elva låtar från en konsert i Hammersmith Apollo 2001. Här drar Jethro Tull i snabb takt genom ett antal gamla progklassiker som My Sunday Feeling, Jack In The Green och självklart Aqualung och Locomotive Breath.

Ian Anderson passar dessutom på att köra ett par låtar från sina soloalbum; The Habanero Reel och In The Grip Of Stronger Stuff. De låtarna tillsammans med liveversionen av Roots To Branches är albumets bästa del.

Efter det följer ett antal lösryckta nummer från olika konserter mellan åren 1989 och 2002. Något man möjligtvis kan tycka är intressant, men inte mycket mer, den riktiga livekänslan infinner sig så klart inte. Mest spännande som jag ser det är där Dot Com från J-tull Dot Com, inte heller den tidigare utgiven live.

Nr: 213/CD