Woodstock 45 år
Slutet av 60-talet var bästa tiden för Canned Heat. Självklart kom de till Woodstock.
CANNED HEAT – FUTURE BLUES – 1970
Future Blues är den sista superplattan från bluesrockhjältarna Canned Heat. Det är den sista där Al Wilson var med. En månad efter skivan släppts hittades han död av en överdos.
Ingen vet om det var självmord eller en olyckshändelse. Al Wilson var sångare, låtskrivare och ”andlig” ledare i Canned Heat. Efter hans död blev sig bandet aldrig likt.
Man undrar vad som hänt om han fått leva. Future Blues pekade mot en ny och spännande framtid för bandet. Canned Heat gick på Future Blues från långa gitarrjam till korta och blixtrande akter. Här finns magiska låtar, Let´s Work Together inte minst, som även idag är i högsta grad levande.
Fräcka Sugar Bee, sugande och malande Shake It And Break It och inte minst London Blues, där Dr John håller hov med bländande pianospel, är alla Canned Heat-klassiker.
Future Blues är i mina öron minst lika stark som 60-talsklassikerna Hallelujah och Boogie With Canned Heat. Hela skivan är bara drygt 35 minuter lång.
Det är kortare än de livejam Canned Heat rev av på sina konserter. Trots det ska Future Blues stå som ett av Canned Heats främsta och mest vitala album.
Nr: 1384/2222
Slutet av 60-talet var bästa tiden för Canned Heat. Självklart kom de till Woodstock.
CANNED HEAT – FUTURE BLUES – 1970
Future Blues är den sista superplattan från bluesrockhjältarna Canned Heat. Det är den sista där Al Wilson var med. En månad efter skivan släppts hittades han död av en överdos.
Fräcka Sugar Bee, sugande och malande Shake It And Break It och inte minst London Blues, där Dr John håller hov med bländande pianospel, är alla Canned Heat-klassiker.
Det är kortare än de livejam Canned Heat rev av på sina konserter. Trots det ska Future Blues stå som ett av Canned Heats främsta och mest vitala album.
Nr: 1384/2222
Vet inte om du har samlings-dubbel-CDn "Uncanned", men den är definitivt hör-och havärd. Mängder av rariteter, bland annat den fullkomligt lysande Wilson-låten "Human condition". Förmodligen något av det sista han spelade in, och en av mina favoriter överhuvudtaget med bandet.
SvaraRaderaNaturligtvis har du rätt i att nånting dog med Wilson. Det fanns massor av talang i bandet förutom honom, men på nåt vis var det han som gjorde dem till något mer än bara ännu ett talangfullt bluesband och de senare skivorna är rätt så ointressanta i mina öron.