CAN – OUT OF REACH – 1978
Det sägs att de som med Out Of Reach får höra Can för första gången kommer att älska musiken. Det sägs också att de som lyssnade på de här tyska krautlegenderna redan i slutet av 60-talet tycker skivan är skräp.
När jag första gången hörde Out Of Reach var jag i den lyckliga omständigheten att det var den första LP med Can jag lyssnade på. Följaktligen tycker jag det är en bra platta...
”Hypnotiskt” är det första ord jag kommer att tänka på. Can letar upp en melodislinga eller rytm, följer den och ger den utrymme att utvecklas och förfinas.
Resultatet blir en suggestiv och fantasieggande ljudbild. Med lite god vilja går Out Of Reach delvis att jämföra med Tangerine Dreams musik, men med ”riktiga” instrument och en jazzig underton.
Men Out Of Reach är svåra saker. Det finns inga som helst möjligheter att locka fram ett leende från dessa seriösa tyskar. De tar sig själva och sin musik på största allvar.
Det är ingen idé att försöka nysta i deras tankevärld. Can är ouppnåeliga och omöjliga att komma till tals med. Här gäller deras villkor och inget annat, även om idéerna uppenbarligen sinat lite grand när Out Of Reach spelades in.
Out Of Reach anses som sagt inte vara något av gruppens starkare album. Men Can hör till föregångarna inom den tyska krautrocken. Vissa menar att det var dem som ”uppfann” hela genren. Det påstås att det inte finns ett (o)ljud de inte testat, undersökt, vänt ut och in på och praktiserat.
Can är omtalade för sitt repetetiva och suggestiva sound där de blandar jazz, klassisk musik och acid-rock. Out Of Reach når inte de höjderna, men för en nybörjare är det kanske en lagom introduktion. Vi får väl se. Fler album med Can kommer att inskaffas.
Nr: 2040/2222
Det sägs att de som med Out Of Reach får höra Can för första gången kommer att älska musiken. Det sägs också att de som lyssnade på de här tyska krautlegenderna redan i slutet av 60-talet tycker skivan är skräp.
Resultatet blir en suggestiv och fantasieggande ljudbild. Med lite god vilja går Out Of Reach delvis att jämföra med Tangerine Dreams musik, men med ”riktiga” instrument och en jazzig underton.
Men Out Of Reach är svåra saker. Det finns inga som helst möjligheter att locka fram ett leende från dessa seriösa tyskar. De tar sig själva och sin musik på största allvar.
Det är ingen idé att försöka nysta i deras tankevärld. Can är ouppnåeliga och omöjliga att komma till tals med. Här gäller deras villkor och inget annat, även om idéerna uppenbarligen sinat lite grand när Out Of Reach spelades in.
Can är omtalade för sitt repetetiva och suggestiva sound där de blandar jazz, klassisk musik och acid-rock. Out Of Reach når inte de höjderna, men för en nybörjare är det kanske en lagom introduktion. Vi får väl se. Fler album med Can kommer att inskaffas.
Nr: 2040/2222
Inte nog med att skivan inte anses höra till gruppens bästa - gruppen själva tycker inte ens att den är värd att nämna i den officiella diskografin, och den har heller inte varit med i senare tiders Can-återutgivningar.
SvaraRaderaDär ser man...det var väl därför jag fick den så billigt då...eftersom jag nu också fått tag i Tago Mago förstår jag varför...
RaderaHej!
SvaraRaderaVisst, är lite som att åka bergochdalbana, men är lp:n så dålig?
Jag tycker att i de instrumentala låtarna hör man Can soundet. Gillar verkligen gitarren i låten November.
Att det sedan är jämt skägg, mellan" Out of Reach" och "Saw delight" om att vara Can's bottennapp säger inte så mycket. Vilket annat band hade blivit sågat för en Lp som denna?
Titeln "Out of ...."+ handen som inte når ut, vad betyder det? Kan inte få det till annat än att ideerna sinat och loppet är kört.
Lp:n nypressades förra året, Nr xspoon51.
Det har länge funnits en CD i omlopp, med undermåligt ljud, bränd på cd efter en skiva, undvik.
Finns nu i remastrad version som cdspoon51.
Om man inte hört Can tidigare skulle jag börja med "Flow Motion".
Häls, jens
Kanon, tack! Ska hålla ögonen öppna efter Flow motion.
Radera