BOB DYLAN – GASLIGHT TAPES – 1985
Bootlegs/piratskivor var på vinylskivans storhetstid dyrgripar och eftertraktade saker. Nu för tiden, när alla obskyriteter numera finns utgivna på CD som officiella outtakes-skivor eller i andra fall går att hitta på nätet, har intresset bootleg-LP:n minskat.
The Gaslight Tapes dök upp som piratinspelning redan i början av 70-talet, förmodligen cirkulerade den som ett gammalt hederligt rullband, eller kanske på kassett.
Då var det naturligtvis en inspelning alla djupt troende Dylan-fans verkligen behövde då, det var långt innan Dylan själv gav ut sina egna Bootleg Series i flera volymer.
Hur många vinylversioner som finns av Gaslight Tapes har jag ingen aning om, själv har jag sett tre...
Den här tyska trippel-boxen gavs ut 1985 av skivbolaget Platinum och får nog betraktas som en ”nästan” officiell press. Om den är nödvändig att ha i samlingen eller inte kan så klart diskuteras. Det handlar om mycket tidiga inspelningar.
De två första skivorna är från hans tid i New Yorks Greenwich Village och The Gaslight Café 1962. Den tredje skivan är en ännu tidigare inspelning, från 1961, även den från The Gaslight Café.
Dålig ljudkvalitet och bootlegs har alltid gått hand i hand. The Gaslight Tapes är inget undantag. Ljudnivån är överlag låg, ibland svajar bandet, men på några ställen är det faktiskt helt okej, även om ljudet inte på något sätt går att jämföra med en riktig liveinspelning.
Inspelningarna är från en tid då Dylan knappast var känd utanför Greenwich Village, han försörjde sig som folksångare och ”estradpoet”. Det är också det man får höra på The Gaslight Tapes, Dylan med akustisk gitarr och munspel, som tolkare av amerikansk folkmusik samt en del av hans egna tidiga kompositioner.
Boxen är inte nödvändig för den som inte är helt såld på Dylans musik. Förmodligen är det bara de allra hårdast ansatta som behöver den.
Nr: 883/2222
Bootlegs/piratskivor var på vinylskivans storhetstid dyrgripar och eftertraktade saker. Nu för tiden, när alla obskyriteter numera finns utgivna på CD som officiella outtakes-skivor eller i andra fall går att hitta på nätet, har intresset bootleg-LP:n minskat.
Då var det naturligtvis en inspelning alla djupt troende Dylan-fans verkligen behövde då, det var långt innan Dylan själv gav ut sina egna Bootleg Series i flera volymer.
Den här tyska trippel-boxen gavs ut 1985 av skivbolaget Platinum och får nog betraktas som en ”nästan” officiell press. Om den är nödvändig att ha i samlingen eller inte kan så klart diskuteras. Det handlar om mycket tidiga inspelningar.
De två första skivorna är från hans tid i New Yorks Greenwich Village och The Gaslight Café 1962. Den tredje skivan är en ännu tidigare inspelning, från 1961, även den från The Gaslight Café.
Inspelningarna är från en tid då Dylan knappast var känd utanför Greenwich Village, han försörjde sig som folksångare och ”estradpoet”. Det är också det man får höra på The Gaslight Tapes, Dylan med akustisk gitarr och munspel, som tolkare av amerikansk folkmusik samt en del av hans egna tidiga kompositioner.
Boxen är inte nödvändig för den som inte är helt såld på Dylans musik. Förmodligen är det bara de allra hårdast ansatta som behöver den.
Nr: 883/2222
Det är nästan lite synd om de fanatiska vinylsamlare som på 70- och 80-talen investerade mindre förmögenheter i bootlegs. Naturligtvis byggde inköpen på ett hängivet intresse för en viss artist. Men samtidigt trodde nog många att plattorna skulle öka i värde, ungefär som konst och antikviteter.
SvaraRaderaIdag sitter en del sådana samlare med plattor som sammanlagt kostat dem flera hundratusen kronor. Men om de skulle försöka sälja sina samlingar skulle de i bästa fall få ut hälften av vad de betalt.
Instämmer. Sitter själv inne med ett antal bootlegs...som jag inte vet vad jag ska ha till idag. Sälja dem går ju knappast...
Radera