MAGNUS UGGLA - OM BOBBO VIKING – 1975
När Magnus Uggla blev allas största hjälte, nångång under min gymnasietid, var det inte med Bobbo Viking utan med Vad ska man ta livet av sig för...och låtar som Jag skiter...
Hans två första skivor* var det däremot ingen som brydde sig ett dugg om. Det var till och med så att folk avrådde från att lyssna på dem...skräp...sa de...
Om jag hade haft koll på det då som jag har nu, hade Bobbo Viking hamnat i min samling redan på 70-talet. David Bowie gillade jag på den tiden också och Bobbo Viking var Sveriges första riktiga Bowie-ripoff, vare sig det behövdes eller inte.
Nästan varenda låt på skivan har någon slags koppling till Bowie och magiska 70-talare som Aladdin Sane, Ziggy Stardust eller Hunky Dory.
Jag vill minnas att skivan blev kraftigt sågad när den var ny. Men på senare år har en enig svensk kritikerkår gjort en pudel och erkänner den numera som en ”viktig” svensk popskiva.
Nåja, ”viktig” kan väl diskuteras, men Bobbo Viking är även nu för tiden ganska kul...och ganska mycket annorlunda jämfört med annan svensk pop från samma tid.
Med Hallå - första låten - satte Uggla dessutom sitt evighetssound och hur han skulle bygga upp en bra låt...vilket nog alla vet hur det låter.
Rock and roll revolution är någon slags socialrealism ur ett ungt stockholmsperspektiv som hamnar nånstans mellan Rock And Roll Suicide och Lundells Bente. I övrigt är det ett rejält fånigt hantverk; ett östermalmskt barnsligt pubertetsalbum, men roligt.
Nr: 2049/2222
* Bobbo Viking var den första, den andra heter Livets teater.
När Magnus Uggla blev allas största hjälte, nångång under min gymnasietid, var det inte med Bobbo Viking utan med Vad ska man ta livet av sig för...och låtar som Jag skiter...
Om jag hade haft koll på det då som jag har nu, hade Bobbo Viking hamnat i min samling redan på 70-talet. David Bowie gillade jag på den tiden också och Bobbo Viking var Sveriges första riktiga Bowie-ripoff, vare sig det behövdes eller inte.
Nästan varenda låt på skivan har någon slags koppling till Bowie och magiska 70-talare som Aladdin Sane, Ziggy Stardust eller Hunky Dory.
Nåja, ”viktig” kan väl diskuteras, men Bobbo Viking är även nu för tiden ganska kul...och ganska mycket annorlunda jämfört med annan svensk pop från samma tid.
Rock and roll revolution är någon slags socialrealism ur ett ungt stockholmsperspektiv som hamnar nånstans mellan Rock And Roll Suicide och Lundells Bente. I övrigt är det ett rejält fånigt hantverk; ett östermalmskt barnsligt pubertetsalbum, men roligt.
Nr: 2049/2222
* Bobbo Viking var den första, den andra heter Livets teater.
Hej!
SvaraRaderaHar alltid gillat dessa två album, Livets Teater tycker jag är Ugglas klart bästa.
Skivomslaget och texterna lurade mig att tro att han gick på förbjudna substanser. Mager och androgyn.
Var tog den begåvade Ugglan vägen?
Han försvann ut på stan...1977
RaderaDen här skivan hade jag en gång i tiden i samlingen, men den är sedan länge utrensad. Magnus Uggla är en av de artister jag bara inte står ut med, i synnerhet de gräsliga hejaklacksramsor med ansträngt "satiriska" texter han sedan 1980-talet ägnat sig åt.
SvaraRaderaMen på något vis kan jag ändå förstå att en del recensenter hävdat att detta skulle vara en betydelsefull skiva. Det speciella är ju att Uggla, i en tid då svensk rock i stor utsträckning dominerades av progg med starkt vänsterpolitiska texter, försökte göra ett slags "dekadent glamrock". Influenserna kom - som du ju nämner - i hög grad från David Bowie, men jag gissar att han också hade tagit starkt intryck av Lou Reed och Roxy Music.
Oavsett om skivan är bra eller dålig hade alltså Uggla en helt annan attityd än de allra flesta dåtida svenska rockartister. För den som vill kartlägga svensk rockhistoria/populärkultur är "Om Bobbo Viking" därmed ett intressant fenomen.