GEORDIE – HOPE YOU LIKE IT – 1973
Hysteriskt! Det finns inget annat ord för den här LP:n, Newcastle- och glamrockarna Geordies debutplatta från -73. Ovårdade typer det här. Den som nån gång lyckats sladda in på tv-serien Geordie Shore hittar precis samma mentalitet där.
Hope You Like It är en sagolikt hemsk skiva som svider i öronen. Geordie har inga hämningar alls och öser på från början.
När man inte tror det kan bli värre...då ökar Geordie tempot till det olidliga.
Och när man inte orkar mer och riktigt längtar efter sista låten...då drar de igång en folksång från sina hemtrakter om nån som (tror jag) blivit av med en kula*(?) men till slut hittar den i sin ficka...jag vet inte alls om det är så texten går...Brian Johnson sjunger nämligen på en newcastledialekt som ingen annan än en infödd kan förstå.
En lysande glamrock-LP med andra ord. Geordie snodde från varenda band de kunde komma på; Slade, Nazareth, Led Zeppelin. Men de gjorde det med så mycket humor och så mycket vildögd galenskap att man inte kunde göra annat än att garva med dem.
Kanonlåtar är det gott om; hitlåten Hope You Like, sladestampande Keep On Rockin´, racingrockern Don´t Do That...som när man hör den tackar högre makter att dubbeltrampen inte var uppfunnen 1973...
Just det, den Brian Johnson är det. Han som fick ta över efter Bon Scott i AC/DC...vilket somliga påstår var ett lyft för våra australienskotska boogievänner...andra – de ortodoxa – tycker precis tvärtom...å andra sidan blev det dödsstöten för Geordie.
Brian Johnson lät precis lika skrålig och raspig 1973 som han gjorde senare i AC/DC kan jag berätta för den som inte hört Geordie. Alltså är detta inte bara en LP för gamla övervintrande glamrockare med gröna paljetter insydda i afghanpälsarna utan även nåt för grabbarna, gubbrockarna (och tjejerna), med flottigt hår och i jeansjackor med avklippta ärmar.
Nr: 2047/2222
* ”Geordie lost his liggy” går texten, där ”liggy” på dialekt ska ha samma betydelse som ”marble”, dvs marmorkula, vilket jag gissar kan var typ en sån kula som används i kulspel. Eller så kan det vara nån helt annan slags kula, vilket är mer troligt med tanke på Geordies uppkäftiga uppträdande. Man lär sig mycket konstiga saker när man skriver bloggtexter...
Hysteriskt! Det finns inget annat ord för den här LP:n, Newcastle- och glamrockarna Geordies debutplatta från -73. Ovårdade typer det här. Den som nån gång lyckats sladda in på tv-serien Geordie Shore hittar precis samma mentalitet där.
En lysande glamrock-LP med andra ord. Geordie snodde från varenda band de kunde komma på; Slade, Nazareth, Led Zeppelin. Men de gjorde det med så mycket humor och så mycket vildögd galenskap att man inte kunde göra annat än att garva med dem.
Kanonlåtar är det gott om; hitlåten Hope You Like, sladestampande Keep On Rockin´, racingrockern Don´t Do That...som när man hör den tackar högre makter att dubbeltrampen inte var uppfunnen 1973...
Brian Johnson lät precis lika skrålig och raspig 1973 som han gjorde senare i AC/DC kan jag berätta för den som inte hört Geordie. Alltså är detta inte bara en LP för gamla övervintrande glamrockare med gröna paljetter insydda i afghanpälsarna utan även nåt för grabbarna, gubbrockarna (och tjejerna), med flottigt hår och i jeansjackor med avklippta ärmar.
Nr: 2047/2222
* ”Geordie lost his liggy” går texten, där ”liggy” på dialekt ska ha samma betydelse som ”marble”, dvs marmorkula, vilket jag gissar kan var typ en sån kula som används i kulspel. Eller så kan det vara nån helt annan slags kula, vilket är mer troligt med tanke på Geordies uppkäftiga uppträdande. Man lär sig mycket konstiga saker när man skriver bloggtexter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar