Woodstock 45 år
Den psykedeliska rockens egna superhjältar fanns så klart på plats i Woodstock.
JEFFERSON AIRPLANE – SURREALISTIC PILLOW – 1967
Bara för några år sedan påstod jag att Surrealistic Pillow var den bästa psykedeliska rockplatta som någonsin släppts.
Jag sa det till och med i ett radioprogram. Så här skrev jag i bloggen då:
”Det är över 40 år sedan Jefferson Airplane gav ut Surrealistic Pillow. Ännu är den oöverträffad. Det här är den bästa psykedeliska rockplatta som någonsin gjorts. Det lär inte komma någon bättre heller”.
Numera är jag inte alls lika säker. Det finns ju så mycket där ute...så mycket som jag inte hört förrän på senare år...och massor som jag aldrig hört eller ens kommer att få höra.
Jag kan inte vara lika kategorisk nu för tiden. Zappas Freak Out, The Pipers At The Gates Of Dawn och Zombies Odessey & Oracle är några av de skivor som gör att jag numera svävar lite på målet. Men Surrealistic Pillow är fortfarande en favorit.
Surrealistic Pillow är fortfarande enormt stark och troligen ett av de psykedeliska album som påverkat andra artister allra mest, tillsammans med Sgt Pepper. Det går inte att komma från att låtar som Somebody to Love och White Rabbit satte etiketten på hela epoken och musikstilen. När det görs görs tv-dokumentärer om The Summer Of Love och hippierörelsen är de låtarna garanterat med nånstans i filmen.
Jag tycker också att Jorma Kaukonens akustiska Embryonic Journey är en av de starkaste instrumentallåtar som spelats in i genren. Närvaron, känslan, rymden i ackorden, är fortfarande fantastiska att få lyssna på.
Surrealistic Pillow räknas som en av de bästa skivor som gavs ut under 1960-talet. Det hjälpte säkert till att plattan kom i precis rätt tid, exakt när den psykedeliska rockvågen just börjat dra fram över världen.
Jefferson Airplane blev med sitt andra album ledande för hur alla band skulle låta i Kalifornien i slutet av 60-talet. De tog dessutom ställning, politisk vänster och drogliberaler. På grund av skivans drogromantiska texter, i synnerhet White Rabbit, 3/5 of a Mile in 10 Seconds och D.C.B.A-25, bojkottades den tidvis av radiostationerna.
Grace Slick var ny som sångerska i bandet när Surrealistic Pillow gavs ut. Hon hade precis ersatt Signe Anderson. Slicks karaktäristiska röst blev efter Surrealistic Pillow kännetecknet för Jefferson Airplane.
Nr: 1786/2222
Den psykedeliska rockens egna superhjältar fanns så klart på plats i Woodstock.
JEFFERSON AIRPLANE – SURREALISTIC PILLOW – 1967
Bara för några år sedan påstod jag att Surrealistic Pillow var den bästa psykedeliska rockplatta som någonsin släppts.
”Det är över 40 år sedan Jefferson Airplane gav ut Surrealistic Pillow. Ännu är den oöverträffad. Det här är den bästa psykedeliska rockplatta som någonsin gjorts. Det lär inte komma någon bättre heller”.
Numera är jag inte alls lika säker. Det finns ju så mycket där ute...så mycket som jag inte hört förrän på senare år...och massor som jag aldrig hört eller ens kommer att få höra.
Jag kan inte vara lika kategorisk nu för tiden. Zappas Freak Out, The Pipers At The Gates Of Dawn och Zombies Odessey & Oracle är några av de skivor som gör att jag numera svävar lite på målet. Men Surrealistic Pillow är fortfarande en favorit.
Jag tycker också att Jorma Kaukonens akustiska Embryonic Journey är en av de starkaste instrumentallåtar som spelats in i genren. Närvaron, känslan, rymden i ackorden, är fortfarande fantastiska att få lyssna på.
Jefferson Airplane blev med sitt andra album ledande för hur alla band skulle låta i Kalifornien i slutet av 60-talet. De tog dessutom ställning, politisk vänster och drogliberaler. På grund av skivans drogromantiska texter, i synnerhet White Rabbit, 3/5 of a Mile in 10 Seconds och D.C.B.A-25, bojkottades den tidvis av radiostationerna.
Grace Slick var ny som sångerska i bandet när Surrealistic Pillow gavs ut. Hon hade precis ersatt Signe Anderson. Slicks karaktäristiska röst blev efter Surrealistic Pillow kännetecknet för Jefferson Airplane.
Nr: 1786/2222
Jag håller med om att White rabbit occh Somebody to love är fantastiska låtar. Grace Slick tog med båda två från sitt första band The Great Society. En LP med den gruppen gavs ut i efterhand av Columbia 1968 och jag tycker att deras version av låtarna är strået vassare.
SvaraRaderaAbsolut! Great Society gör dem bättre...lite mer opolerat.
Radera