Montrose krånglade inte till det

MONTROSE – WARNER BROTHERS PRESENTS...MONTROSE – 1975

Så här ska riktig gammeldags hårdrock låta. Feta, fläskiga gitarriff som får fönstren att skaka. Handfast och ärligt - så ärlig nu skivbranschen kan bli – inget jidder, trams eller konstiga ljudeffekter. Bara rock and roll. Ronnie Montrose krånglade inte till det. Och lira gitarr det kunde han...så fönstren skakade.

Warner Brothers Presents...Montrose lär aldrig gå till musikhistorien som något större verk. Det är en sån där gammal hårdrockplatta man kan hitta i lågprisbackarna på varenda skivmässa. Den har dessutom lite halvtaskigt rykte, trots att Montrose ett tag kallades ”Amerikas svar på Led Zeppelin”.

Det hjälpte inte att Ronnie Montrose med den här skivan kanske gjorde sin allra främsta insats som gitarrkung. När skivan spelades in hade sångaren Sammy Hagar* lämnat bandet och som ersättare hade Montrose plockat in en snubbe som de hittat i ett tributeband...Bob James. Några större hits fanns det inte heller på skivan.

Men jag gillar den här skivan. Det är en sån där platta man bara måste spela på hög volym. Väggarna ska skaka när Montrose ligger på skivtallriken.

Inledningen med Matriarch är lysande och en sån där låt som får ögonen alla gamla Deep Purple-fans att tåras. För självklart skulle Montrose ha med en låt åt det hållet.

1975 var Deep Purple fortfarande gigantiska hjältar i varenda pojkrum. Lika självklart var det förmodligen att Montrose också plockade upp Eddie Cochran-låten Twenty Flight Rock. Lite rockabilly kan ju aldrig skada.

Okej, nu för tiden är det här gubbrock. Men det är ändå en bra hårdrockplatta – rekommenderas!

Nr: 425/2222

* ...för en solokarriär, det var först i mitten av 80-talet han började pola med Eddie Van Halen.