Ett psykedeliskt popexperiment

WEST COAST POP ART EXPERIMENTAL BAND – PART ONE - 1967

Ibland kan det vara bra att sätta etiketten i bandnamnet direkt. Kallar man sig The West Coast Pop Art Experimental Band och dessutom är från Kalifornien vet de flesta vad det handlar om - psykedelisk pop. Man kan till och med fastställa årtalet – 1967.

Och nog är WCPAEB:s första album, som för enkelhetens skull heter Part One, väl inrökt så det förslår. Här finns precis alla typiska kännetecken för psykedelia, en flummig gitarr, skumma rytmer, en sångare med en röst från en annan och betydligt mer avslappnad planet, samt en massa galna infall.

Jag misstänker dock att det förmodligen var mer än lovligt trendigt på sin tid. WCPAEB låter nästan lite för bra för att det ska vara sant. De flörtar nämligen både med The Monkees lättviktiga humorpop och Grateful Deads flummiga acid-tests. Part One innehåller både ”vanliga” poplåtar och rejält udda grejer.

Därmed inte sagt att det är dåligt, tvärtom. Poplåtarna är riktigt sköna, särskilt då de haft den goda smaken att välja covers från inte minst P.F Sloan, hela den psykedeliska erans kanske bäste låtskrivare.

Men bäst är de i sina experiment. Till exempel Mothers-låten Help I´m A Rock, som de gör riktigt bra. För att inte tala om de egna låtarna 1906 och Leiyla, där de letar upp vägar som sällan tidigare trampats...om man säger så...

WCPAEB gjorde flera album i slutet av 60-talet. Enligt allvetande sajten Allmusic.com är Part One deras bästa skiva, på de senare blev de tydligen ännu mer flummiga. Där stämmer etiketten kanske ännu bättre...

Nr: 1722/2222