Tredje generationens funk

ZAPP – VIBE - 1989

Funk och soulfunk är en uppfinning från det sena 60-talet.
Då var hjältarna Sly Stone, Funkadelic och Parliament.
Sen kom Prince som putsade till fasaden och lade till nya dimensioner.
Sen kom Zapp...

Det här är alltså något modernare soulfunk, från slutet av 80-talet. Här blandas också in stora portioner av r´n´b och hiphop.
Vad innebär då det?
Är det ruffigare, tyngre? Klarar de att slå de gamla mästarna?

Nja, inte helt och hållet. Att lyssna på Vibe, som är femte albumet från Zapp, är som att höra när nån spelar Sly & The Family Stone eller Funkadelic i lägenheten intill. Man hör det tunga basdunket, men något verkar ha försvunnit på vägen.

Så nej, trots det fräcka och lovande omslaget håller Zapp inte helt vad de lovar, jämfört med ”gamlingarna”.

Nja, där var jag nog lite orättvis. Trots allt lyfter det rätt ordentligt vid flera tillfällen, som i fräcka hiphopdunkande I Play The Talkbox, som får taklampan att svänga rejält, eller...synnerligen politiska Jesse Jackson. Och helfräcka Rockstar.

Det är såna låtar som gör den här plattan värd att lyssna på. Då är Zapp nära.

Men det gäller att ha uthålligheten att stå ut med det som kommer däremellan. Zapp har nämligen en tendens att bli lite väl r´n´ b-sliskiga på sina ställen.

Men jag måste ändå erkänna att det är rätt spännande att höra hur Zapp utnyttjar vocoder och dataprogrammerade rytmer för att få ut så mycket effekt som möjligt.

Nr: 2027/2222