MOBY GRAPE – MOBY GRAPE - 1967
För att vara ett band från San Francisco i slutet av 60-talet sticker Moby Grape ut ordentligt. I alla fall gör gruppens debutalbum från 1967 det. Plattan kom mitt i den psykedeliska rockvågen, samma år som Jefferson Airplanes Surrealistic Pillow.
Moby Grapes debutplatta borde varit fullproppad med psykedelia, inte minst eftersom bandet tydligen gärna häckade med hippiegängen i Berkeley Peoples Park, Matthew Katz tidigare varit manager och Skip Spence lirat med Airplane-gänget.
Okej, visserligen finns det en hel del psykedeliska gitarriff och en hel del annat liknande på den här plattan.
Men det är en pop-skiva. Därför sticker den ut. För 1967 skulle ju allt (till och med Beatles) vara psykedeliskt.
Men det är en kul pop-skiva – även om en och annan låt är lite knepigare än vad som anses lämpligt för pop.
Men mest är det rätt så hyfsat countryinspirerad amerikansk popmusik.
Det är en ärlig pop-skiva – Moby Grape är kanske inga virtuoser, men de gör vad de kan, och de gör det bra.
Det är möjligtvis också en intelligent pop-skiva – för det är små smarta popslingor Moby Grape levererar. Nästan alla låtar har något speciellt, även om de är okomplicerade.
Den lär vara Moby Garpes bästa – men där får jag lita till vad andra säger, har inte hört de andra skivorna (de gjorde fem). Men det är skön lyssning.
Sen tycker jag Moby Grape är bäst i de lugna låtarna, balladerna om man så vill. 8:05 är min speciella favorit, inte så lite Crosby-Nash där, klassisk västkustrock. Sen är Somebody också en sån där låt som sätter sig i skallen.
De gör ett par bra rockers också, Hey Grandma och Fall On You är kul.
Nr: 1930/2222
För att vara ett band från San Francisco i slutet av 60-talet sticker Moby Grape ut ordentligt. I alla fall gör gruppens debutalbum från 1967 det. Plattan kom mitt i den psykedeliska rockvågen, samma år som Jefferson Airplanes Surrealistic Pillow.
Okej, visserligen finns det en hel del psykedeliska gitarriff och en hel del annat liknande på den här plattan.Men det är en pop-skiva. Därför sticker den ut. För 1967 skulle ju allt (till och med Beatles) vara psykedeliskt.
Men det är en kul pop-skiva – även om en och annan låt är lite knepigare än vad som anses lämpligt för pop.
Men mest är det rätt så hyfsat countryinspirerad amerikansk popmusik.
Det är en ärlig pop-skiva – Moby Grape är kanske inga virtuoser, men de gör vad de kan, och de gör det bra.
Det är möjligtvis också en intelligent pop-skiva – för det är små smarta popslingor Moby Grape levererar. Nästan alla låtar har något speciellt, även om de är okomplicerade.
Sen tycker jag Moby Grape är bäst i de lugna låtarna, balladerna om man så vill. 8:05 är min speciella favorit, inte så lite Crosby-Nash där, klassisk västkustrock. Sen är Somebody också en sån där låt som sätter sig i skallen.
De gör ett par bra rockers också, Hey Grandma och Fall On You är kul.
Nr: 1930/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar