Ohyggligt av Bowie och Eno

DAVID BOWIE – HEROES - 1977

 

Har spelat b-sidan på David Bowies album Heroes – jag-vet-inte-hur-många-gånger – de senaste dagarna. Det är sån musik som skulle kunna ge gravida för tidiga värkar. Elektronisk industrirock?

Det är Brian Eno och David Bowie som tillsammans skapat något ohyggligt. 1977 var det väldigt långt före sin tid.

Okej, ”officiellt” är det väl Bowie då, men jag kan nog räkna ut hur det ligger till. V 2 Schneider, Sense Of Doubt, Moss Garden, Neuköln och The Secret Life Of Arabia är fan så mycket mer Eno än Bowie...

Okej, okej, inte The Secret Life Of Arabia kanske. Det är mycket Bowie, där ger jag mig, men de andra låtarna är Eno. Där ger jag mig inte.

Men det är egentligen inte fem olika låtar. B-sidan på Heroes är en enda lång svit, mer eller mindre instrumental.

Påfrestande, energiskt, farligt, spännande. Och kan som sagt få barn att födas för tidigt...

A-sidan på skivan är däremot mest David Bowie. Den är precis lika bra, men på ett helt annat sätt. LP:n Heroes är Bowies andra av tre i hans tyska trilogi (Low-Heroes-Lodger). Här har han utvecklat sitt ”nya” sound betydligt från föregångaren Low.

Industrirock, svart och ödesmättad. Lite som Rammstein eller The Muse men med mycket mera hjärna och utan fläsk.

Låten Heroes är så klart höjdpunkten. Den är till och med nu för tiden en sån där låt som kan få folk att vitna i ansiktet, få stirrande blick och börja svettas. Och kan få gamlingar att dö i sina sängar...

Nr: 132/2222