En gitarr gurglande av vällust

Duane Allman blev 2003 av musiktidningen Rolling Stone utnämnd till världens näst bästa gitarrist genom tiderna, efter Jimi Hendrix. Ett självklart val. Duane Allman var spektakulär och använde gitarren nästan som ett skarpladdat vapen.

Han fingrar virvlade som löv om hösten över strängarna och hans slide-spel var sensationellt. Han kunde få en gitarr att låta som det skriande och skärande ljudet av en vinkelslip. Men han kunde också få den att gurgla av vällust.

Duane Allman blev dock bara 24 år gammal. Han dog i en motorcykelolycka 1971, precis då Allman Brothers var på väg att slå igenom. Bandet hade precis spelat in sin tredje LP, Live at Fillmore East, då han med sin motorcykel krockade med en lastbil i Macon, Georgia.

Det finns inte särskilt många inspelningar med Duane Allman. Tillsammans med sin bror Gregg, klaviatur, bildade han Allman Brothers 1969 och hann göra tre plattor; Allman Brothers (1969), Idlewild South (1970) samt liveinspelningen från 1971. Duane Allman jobbade dock som studiomusiker och fanns med bakom storheter som bland andra Aretha Franklin. Mest berömd blev han kanske under tiden i Derek & the Dominos, där han spelade tillsammans med Eric Clapton.

Men redan efter Idlewild South fick Allman Brothers kultstatus, mycket beroende på Duanes gitarrspel. Utan underdrift kan man påstå att den skivan banade vägen för andra southern rock-band, som Lynyrd Skynyrd, Marshall Tucker Band, Molly Hatchet med flera.

Att hitta soloskivor med Duane Allman är nästan omöjligt idag. I min samling har jag en platta utgiven av det suspekta skivbolaget Springboard. En samlingsplatta med bröderna Allman från tiden före Allman Brothers.

Även om man här bara kan ana gitarristens storhet är det en skiva väl värd att ha i samlingen. Det är faktiskt en hel del 60-talspop över låtarna. Duane och Gregg Allmans första band, Escorts, startade de på 60-talet och var då klart inspirerade av den brittiska popvågen.