Out to Get Me – Dickey Betts & Great Southern
Svettig och opolerad sydstatsrock. Att Dickey Betts är gitarrist i Allman Brothers Band är ingen tillfällighet. Den här gossen kan riva av riff så det knakar i husfogarna.
Peps Persson – Hög standard
Oj oj vad han är elak. Oj oj vad det här är bra. Vad ska du med bil och villa...
One of These Nights – Eagles
För alla de som tycker att Eagles stod på sin höjdpunkt 1974 är det här det självklara valet. En smäktande ballad kryddad med Don Felders vassa gitarr. Känn ökensanden i ögonen.
Nobody´s Fault But Mine – Led Zeppelin
En klassisk Zeppelin-låt som har allt. Plants ylande röst, Jimmy Pages gitarr. Ska helst avnjutas live, men vilken version som helst går bra, bara den spelas på högsta volym.
All the Young Dudes – Mott the Hoople
När glamrocken stod som högst, producerad av Bowie. En klart lysande stjärna på himlen som inte lämnar någon oberörd.
Jag tänkte på låten Nobody's fault but mine jag har inte hört den framföras av Led Zeppelin så jag vet inte säkert men jag misstänker att det är Blind Willie Johnsons låt? Håller med om att den är grym speciellt med den hesa raspiga rösten som han har. Inspelad redan i slutet på 20-talet om jag inte minns helt fel. Kan för övrigt rekomendera alla hans låtar, några favoriter är Soul of a Man, John the Revelator med härliga kontraster med en kvinnlig körsångerska i ett "call/answer" framförande.
SvaraRadera