En ung brasiliansk kvinna i tajta jeans och gröngul t-shirt försöker få sin dotter att sova. En äldre man i mörk kavaj läser en dagstidning. Jag hör inte att han vänder blad. På golvet, bakom en rad tygklädda stålstolar, ligger ett ungt par på stengolvet och vilar med ryggsäckarna som huvudkuddar. Not That Funny, Is it?
Flygplatsen i Madrid, Barajas, är enorm. Världens största med över 100 terminaler. Den ser ut att ligga i en månkrater. Flygplatsen omringas av spetsiga små berg, topparna sticker upp som ilskna fingrar ur Spaniens brända röda jord. Augustivärmen är tryckande. Inuti den inglasade och till synes oändliga terminalbyggnaden når inga vindar, bara den stekande solen. Not That Funny, Is it?
Vid Gate K127 är det lugnt. Inte ens dammet i luften orkar röra sig. Trots att inga väggar finns, inga avgränsningar, är platsen en egen värld som stänger ute det som händer utanför. Ljudet från förbirusande och jäktade resenärer till Miami, Las Palmas eller Moskva, når inte in.
Not That Funny, Is it. Av någon anledning har jag den låten i huvudet.
Kanske spelade vi Fleetwood Mac under sista kvällen i Orihuela Costa, kanske hörde jag den i taxfreeshopen i Alicante. Kanske den bara fanns där ändå. Kan inte koppla ihop den med något som hänt. Resan har varit bra. Not That Funny, Is it. Ändå.
Fleetwood Mac tänjer på gränserna i dubbelalbumet Tusk från 1979. Ljudet är kristallklart, men märkligt burkigt och metalliskt. Så olikt de tidigare skivorna från mitten av 70-talet, Fleetwood Mac och Rumours. Låtarna är sirliga, ibland kalla som den arktiska tundran. Steve Nicks kyliga sång, Lindsey Buckingham en kylig låtskrivare.
Bandet experimenterade under inspelningen av skivan med olika tekniker. Bland annat lär delar ha spelats in på en toalett för att få fram det önskade soundet. Tusk blev aldrig någon storsäljare, men är friskare och betydligt hälsosammare än Fleetwood Macs andra plattor från den här tiden.
Flyget till Köpenhamn ska avgå på utsatt tid. Tre timmars väntan. Not That Funny, Is it?
Den sista av sju delar om den resa till Spanien jag gjorde för några år sedan. Inte ett resereportage i vanlig mening, det handlar mer om musik jag råkade höra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar