Tusan vet hur jag ska göra med min skivsamling nu. Har ju slängt ut allt cd-glitter och har bara LP-skivorna kvar. Men nu har jag fått problem. Fick nyligen Mother James nya cd med posten.
Den stockholmsbaserade norrlänningen Stefan Petersson är ute med nya plattan Brut Noir.
Ett spännande album, en tuff blandning av jazz, blues och rock. En mustig anrättning kryddat med både Tom Waits, min favorit Dr John och 30-talets jazzkung Cab Calloway.
Kanske kan jag göra ett och annat undantag i skivsamlingen. För den här vill jag nog gärna ha kvar. Ska fundera på det. Till på måndag.
För drygt ett år sedan recenserade jag debutplattan, Stomping Grounds. Då skrev jag ungefär så här:
Det är kul när det dyker upp ett band som vågar ge sig utanför de vanliga mallarna. Mother James är ett av dessa få. Skönt, svängigt och cool. Storbandsjazz möter Blues Brothers kan man väl säga. Mother James hittar en väg genom den snåriga jazzdjungeln under ledning av storheter som Etta James och varför inte Cab Calloway, men har sina rötter i bluesen. Det gör debutplattan Stompin Ground till en skön mix och en mycket trevlig upplevelse. Visst, lite lättviktigt på sina håll. Men jag lovar, den här plattan kommer jag att spela hela sommaren.
Den stockholmsbaserade norrlänningen Stefan Petersson är ute med nya plattan Brut Noir.Ett spännande album, en tuff blandning av jazz, blues och rock. En mustig anrättning kryddat med både Tom Waits, min favorit Dr John och 30-talets jazzkung Cab Calloway.
Kanske kan jag göra ett och annat undantag i skivsamlingen. För den här vill jag nog gärna ha kvar. Ska fundera på det. Till på måndag.
För drygt ett år sedan recenserade jag debutplattan, Stomping Grounds. Då skrev jag ungefär så här:
Det är kul när det dyker upp ett band som vågar ge sig utanför de vanliga mallarna. Mother James är ett av dessa få. Skönt, svängigt och cool. Storbandsjazz möter Blues Brothers kan man väl säga. Mother James hittar en väg genom den snåriga jazzdjungeln under ledning av storheter som Etta James och varför inte Cab Calloway, men har sina rötter i bluesen. Det gör debutplattan Stompin Ground till en skön mix och en mycket trevlig upplevelse. Visst, lite lättviktigt på sina håll. Men jag lovar, den här plattan kommer jag att spela hela sommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar