Någon enstaka gång dök det upp bra rockband i Jönköping under slutet av 70-talet. Stan var en öken för rock. Ingen vågade riskera att åka hit och ingen vågade boka, för det kom knappt nån publik.Ulf Lundells spelning på ED, hösten 1979 eller möjligtvis våren 80, var ett grymt undantag för oss svältfödda.
Fullknökat i skolans aula och ett jävla tryck. Lundell hade precis släppt Ripprapp, hans första riktiga rockplatta. Oh la la, jag vill ha dej, var låten alla kunde utantill.
Det var visserligen så rökigt i lokalen att det knappt gick att se vad som hände på scenen. Men det var ett ruggigt bra gäng Lundell hade bakom sig, Niklas Strömstedt, Lasse Lindbom och Janne Bark.
De fick de där okrossbara plexiglasrutorna i skolsalen att börja svänga och sittplatsernas fasta bänkrader att lossna från sina fästen.
Lundell körde nog alla låtarna från Ripprapp och alla de bästa från Vargmåne, Törst och Nådens år. Så det var med lyckligt flin jag lämnade ED-gymnasiet den kvällen. Det fanns inget att tillägga.
Ripprapp var Lundells fjärde studioalbum. Egentligen var det tänkt att det skulle bli en dubbel-LP, men kortades ner. Därför finns det inte en enda dålig låt på plattan, På fri fot, Ute på tippen, Den unge barbaren och Rom i regnet njuter jag fortfarande av.
Det regnade förresten när vi gick hem. Men någon rom hade vi inte. Det gjorde inget.
Det var det jag misstänkte,du älskar Lundell lika mycket som jag! Han är som ett årgångsvin, blir bara bättre å bättre. Jag tror det är dags att kapitulera nu Olle ! Han spelar på 6 platser nu i sommar, jag skall förfölja honom. "Gå ut och var glad din jävel" från Club Zebra. Lyssna på den och försök att sitta still. Lycka till! Björn Tisell
SvaraRaderaJag var inte nykter! Varken när jag var där eller när jag skrev texten.
SvaraRaderaJo, Lundell var bra.