STEPPENWOLF – HOUR OF THE WOLF – 1975
Jag vet att det finns en och annan som verkligen gillar den här plattan. Jag har till och med läst recensioner som påstår att Hour Of The Wolf är ett mästerverk.
Nä, nu kan jag inte hålla mig längre. Låt mig säga så här. Jag är glad att HOTW inte var det första album med Steppenwolf jag hörde, då skulle jag förmodligen aldrig någonsin lyssnat på någon av deras andra plattor.
Min första steppenwolf-LP blev i stället For Ladies Only...som indirekt är orsaken till att jag genom alla år haft ett gott öga till John Kay och hans kollegor...vilket ganska ofta varit en prövning...HOTW är en av de svårare. Här sänder John Kay på helt fel våglängd för mig.
Men innan jag nyligen hörde HOTW för första gången trodde jag ganska mycket på den. Plattan innan, Slow Flux från 1974, var en ganska hyfsad sak. Överraskande bra till och med eftersom det var ett comebackalbum för Steppenwolf. Jag trodde på mer av samma med HOTW. Men inte.
En sak är jag helt klar över. Blir det platsbrist i min samling (igen) är detta en av de första plattor som åker ut. Detta grundar jag på följande:
1. Det finns inte en enda bra låt. HOTW är ett svårt fall av idétorka, de låtar som eventuellt börjar lite lovande planar rätt snabbt ut.
2. Namnet HOTW borde åtminstone tyda på en dragning åt lite hårdare rock. Men nej då, möjligtvis åstadkommer John kay någon slags pudelrock. I bästa fall passar musiken som någon slags bakgrundsmusik i nån pianobar där ingen lyssnar ändå...
3. Varför döpa en låt till Hard Rock Road när den inte har det allra minsta med hård rock att göra? Sånt kan reta mig.
Okej, denna recension har tillkommit i ren besvikelse, så jag kanske öser på för mycket. Men det enda positiva jag kan komma på är att jag nu i alla fall fått reda på hur HOTW låter. Det är ingen ulv i fårakläder...det är precis tvärtom.
Nr: 1044/2222
Jag vet att det finns en och annan som verkligen gillar den här plattan. Jag har till och med läst recensioner som påstår att Hour Of The Wolf är ett mästerverk.
Nä, nu kan jag inte hålla mig längre. Låt mig säga så här. Jag är glad att HOTW inte var det första album med Steppenwolf jag hörde, då skulle jag förmodligen aldrig någonsin lyssnat på någon av deras andra plattor.
Men innan jag nyligen hörde HOTW för första gången trodde jag ganska mycket på den. Plattan innan, Slow Flux från 1974, var en ganska hyfsad sak. Överraskande bra till och med eftersom det var ett comebackalbum för Steppenwolf. Jag trodde på mer av samma med HOTW. Men inte.
1. Det finns inte en enda bra låt. HOTW är ett svårt fall av idétorka, de låtar som eventuellt börjar lite lovande planar rätt snabbt ut.
2. Namnet HOTW borde åtminstone tyda på en dragning åt lite hårdare rock. Men nej då, möjligtvis åstadkommer John kay någon slags pudelrock. I bästa fall passar musiken som någon slags bakgrundsmusik i nån pianobar där ingen lyssnar ändå...
3. Varför döpa en låt till Hard Rock Road när den inte har det allra minsta med hård rock att göra? Sånt kan reta mig.
Okej, denna recension har tillkommit i ren besvikelse, så jag kanske öser på för mycket. Men det enda positiva jag kan komma på är att jag nu i alla fall fått reda på hur HOTW låter. Det är ingen ulv i fårakläder...det är precis tvärtom.
Nr: 1044/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar