The Musical Box: På gränsen mellan tråkig och snygg

måndag 24 februari 2014

På gränsen mellan tråkig och snygg

STEELY DAN – KATHY LIED - 1975

Nu tänkte jag vi ska göra ett litet test. Lägg på Steely Dans LP Kathy Lied på skivspelaren och spela förstasidan.
Min fråga efter det blir...
Kommer du att orka vända på skivan och spela den andra sidan också?
För min del är svaret nej. Det räcker med en sida, även om jag tycker det här är en fantastiskt välgjord platta med massor av sköna låtar.

Du kan göra precis tvärtom. Börja med att spela b-sidan i stället.
Vad händer då?
För min del blir effekten exakt den samma.

Vad blir då slutsatsen av detta?
Jo, att gränsen mellan snyggt-välpolerat-vackert och tråkigt är hårfin...

Ta det inte så hårt. Katyh Lied är en förbannat bra LP, det råder det ingen tvekan om. Det är en av Walter Brecker och Donald Fagans stora akter...vilket givetvis kan diskuteras...särskilt av dem som absolut hävdar att de tidiga albumen Can´t Buy A Thrill och Countdown To Ecstasy är duons höjdpunkt...men vi släpper det...och håller oss till mitten av 70-talet.

Kathy Lied anses vara Steely Dans brytning med rockmusiken. Från och med den här plattan och framåt handlade det mer om jazzorienterad pop. Inte fullt så enkel musik misstänker jag. Under den här perioden turnerade Brecker och Fagan inte alls. De här låtarna gick helt enkelt inte att spela live.

Favoritlåt: Doctor Wu.

Nr: 614/2222

1 kommentar:

  1. Spot on! Precis så är det! Steely Dan skivorna är nästan rakt över delikata, men måste intagas i lagom portioner. Och detta blir än mer tydligt på CD

    SvaraRadera