The Musical Box: Wolf med violin

onsdag 1 januari 2020

Wolf med violin

DARRYL WAY´S WOLF – NIGHT MUSIC – 1974

Blev jätteglad när jag hittade den här. Jag hörde Wolf redan på 70-talet och blev fascinerad av Darryl Ways violin. Men hittade inga skivor då, glömde bort bandet, och kom ihåg det lite vagt när jag hittade den här skivan på en skivmässa i Skara bibliotek.
Typiskt att Night Music är den av de tre plattor bandet spelade in som kännarna anser vara den som är minst bra... Men det kan jag stå ut med. Utan att kunna jämföra med något av bandets tidigare två är detta ett album jag verkligen uppskattar.

Det är jazzrockfusion inte så lite inspirerad av klassisk musik. Det de som kan Wolf bättre än mig tycker är ett problem är sångaren. Bandets två första album var mer eller mindre helt intrumentellt orienterade, här har de en sångare med på nästan varje låt. Det uppskattas inte av alla.
He, he, innan jag visste det hade jag redan hittat en favorit i instrumentala Flat 2-55, men får väl erkänna att jag tycker ganska bra om låtarna med sång också...

Det är Darryl Way och hans violin som dominerar ljudbilden. Violin och rock är något som alltid fascinerat mig på ungefär samma sätt som flöjt.

Det skapas en påtaglig spänning mellan rockmusikens konventionella instrument och de klassiska som nästan alltid känns intressant.

Wolf har dessutom en riktigt skön och funkig jazzgitarrist som också står för en hel del fräcka detaljer. Night Music är definitivt ett bra jazzorienterat progrockalbum, trots att det inte anses vara Wolfs bästa.

Om den här plattan är så bra som jag tycker nu, hur bra är då de två tidigare? Gissa om Wolfs andra plattor står på min önskelista. Wolf uppstod i efterdyningarna av Curved Air, levde en kort men intensiv period, mellan 1972 och 1974.

På den korta tiden hann bandet med att spela in tre album, där Night Music alltså är det sista. Efter det försvann medlemmarna till storheter som Marillion, Soft Machine och Caravan, så det var ett kompetent gäng. Att bandet stundtals nämns i samband med Canterburyscenen är alltså ingen tillfällighet.

Nr: 1216/2222


BLOGGENS FRAMTID...
Tja, The Musical Box går nu in på sitt tredje årtionde, startade ju 2009. Och som synes kommer jag att hålla på ett tag till.
Hur länge vet man dock aldrig. Någon längre planering blir det inte. Det enda jag vet just nu är att den 2 februari, kl 20.20, kommer att uppmärksammas lite extra med en reprisering av denna text.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar