20/20 – 20/20 – 1979
20/20 måste vara något av det allra bästa som kom fram i hela nya vågen i slutet av 70-talet. Effektivt smittsam powerpop av absolut bästa märke. Den här plattan har av någon anledning fått stå ospelad i många, många år. Så jag hade glömt hur bra den var. Men det här är ju alldeles lysande och rolig pop.
Felet med amerikanska 20/20 var egentligen bara att de aldrig lyckades få till nån riktig superhit, även om namnet på deras låt Yellow Pills snoddes av en av den tidens mest spännande fanzines.
20/20 hade nära kontakter med Dwight Twilley och Phil Seymour, vilket märks. De har samma energiska driv, samma känsla för läckra popmelodier och samma känsla för tuffa låtarrangemang.
Skramliga rock´n´rollgitarrer och ett hejdlöst beat i klassiska treminutersrecept. Beatles, Ramones och helt säkert The Knack, men utan My Sharona. 100 procent magiskt. Omöjligt att inte tycka om. T, t, t, tell me why...
Jag tror förresten att folk på senare tid fått upp ögonen för den här LP:n, som var 20/20:s första. Förr kunde man hitta den rätt ofta i begagnatbackarna, men inte nu.
När den såldes på Tradera för en tid sedan gick den på ett par hundralappar. Och den skivan hade jag stående i massor av år utan att ens tänka på den...
Nr: 2017/2222
20/20 måste vara något av det allra bästa som kom fram i hela nya vågen i slutet av 70-talet. Effektivt smittsam powerpop av absolut bästa märke. Den här plattan har av någon anledning fått stå ospelad i många, många år. Så jag hade glömt hur bra den var. Men det här är ju alldeles lysande och rolig pop.
Skramliga rock´n´rollgitarrer och ett hejdlöst beat i klassiska treminutersrecept. Beatles, Ramones och helt säkert The Knack, men utan My Sharona. 100 procent magiskt. Omöjligt att inte tycka om. T, t, t, tell me why...
När den såldes på Tradera för en tid sedan gick den på ett par hundralappar. Och den skivan hade jag stående i massor av år utan att ens tänka på den...
Nr: 2017/2222
Jag håller med dig om att detta var ett lysande och sorgligt undervärderat band. Två kommentarer ang. denna platta:
SvaraRadera1. "Yellow pills" är numera även namnet på en serie samlingsplattor med obskyr amerikansk powerpop, som har hög kultstatus i vissa kretsar.
2. Jag tror att ett problem med detta band var att folk inte fattade hur bandnamnet skulle utläsas. Ärligt talat vet jag inte själv riktigt vad som är korrekt. Säger man "twenty twenty", "twenty to twenty" eller vad säger man egentligen? Dessutom är det väl inte alldeles självklart vad det märkliga bandnamnet syftar på. Jag gissar att det avser synförmåga, men helt säker är jag inte.