En fortsättning på Let It Be

PAUL McCARTNEY & WINGS – RED ROSE SPEEDWAY – 1973

Att det är ohyggliga mängder sötningsmedel i den här LP:ns stora hitlåt, My Love, går inte att missa. För mig är det alldeles för mycket, men Paul McCartneys storhet som låtskrivare kan man så klart inte ifrågasätta. Åtminstone inte under den period när denna LP kom till, tidigt 70-tal, precis efter Beatles splittring.

Man skulle kunna påstå att Red Rose Speedway är en fortsättning på den poppiga sidan av både Abbey Road och Let It Be. Det är bara det att här hänger Paul McCartney med Wings i stället för de andra beatlarna.

Nja, där tog jag kanske i för mycket. Men att Red Rose Speedway är en bra popskiva kommer jag riskfritt att kunna hävda så mycket jag vill.

Nu är detta knappast min favoritplatta med Wings eller Paul McCartney. De kom lite senare under 70-talet. Red Rose Speedway känns mer som förberedelserna inför Venus & Mars och At The Speed Of Sound.

Här vet jag att alla inte håller med. Men det är bara min åsikt i frågan, vilken helt och hållet bygger på den känsla jag får när jag lyssnar på de olika skivorna.

Nej, jag tycker egentligen inte att Red Rose Speedway har så många riktigt stora ögonblick. Det jag gillar bäst med skivan är absolut den avslutande medleylåten med Hold Me Tight, Lazy Dynamite, Hands Of Love och Power Cut. En värdig avslutning som har liite Abbey Road i sig. Resten av låtarna är så klart starka melodier, men det inga av dem jag fastnar för.

Nr: 1529/2222