Årets bästa 2015

Årets sista dag är det traditionsenligt dags att presentera de bästa skivor som under året hamnat i min samling. 219 nya skivor har det sammanlagt blivit det här året och lika många har fått lämna. Min samling ska innehålla 2222 skivor, så inskaffas något nytt åker något gammalt ut. Samlingen blir alltså, i mitt tycke, bättre och bättre, men inte större.

 En bild från årets stora musikhändelse i Sverige; när Amon Düül II spelade på Fest i logen i Dädesjö utanför Växjö. Jag var där. Foto: Olle Assarsson

Årets trendbrott är dock att antalet begagnade skivor som köpts in blivit färre. Intresset för vinylskivor har ökat kraftigt vilket inverkat både på priserna, som stigit, och kvaliteten, som sjunkit. Skivhandlare ställer idag ut skivor i backarna som de bara för något år sedan inte ens tänkt tanken att försöka sälja.

Men å andra sidan har nytryck av gamla skivor ökat ordentligt och utbudet har nu blivit riktigt spännande. Det går numera att köpa nypressningar av gamla klassiker och rariteter som man aldrig trodde man skulle få lägga vantarna på, till ett hyfsat pris dessutom.

För min lilla specialavdelning, krautrock, har det varit positivt. Den delen av samlingen har blivit betydligt större under 2015, och jag har nu skivor i min samling vars originalpressar skulle kostat 1000-lappar att köpa.

När det gäller nypressade skivor har jag nämligen inga som helst problem med det. De låter precis lika bra som de gamla och det är givetvis musiken på skivorna jag är ute efter. Men nu dags för årets favoriter, presenterade helt utan inbördes ordning, sådana listor gör jag inte.

Museo Rosenbach - Zarathustra

En upplevelse långt utanför det vanliga. Italienska Museo Rosenbach drar direkt in sina lyssnare i en spännande musikalisk intrig som det sen är svårt att slita sig från. Långa melodislingor indränkta i mellotron och hammond, en närhet till opera går att ana.

Amon Düül II – Düülirium

Mer än 45 år efter Phallus Dei visar tyska Amon Düül II att bandet i högsta grad lever. Nya albumet Düülirium är 2000-talets krautrock, ett bedövande sound och ett mäktigt statement.

Dzyan – Electric Silence

En mycket märklig experiment-LP som tog krautrocken ännu längre ut i det okända. Dzyan är på den här LP:n kraftigt influerat av österländska toner och ljud vilket ger skivan en mycket säregen ljudbild. Rekommenderas bara till folk med starka nerver.

Junipher Greene – Friendship

Fräck progressiv från det tidiga 70-talet i rakt nedstigande led från Jethro Tull, Deep Purple och Uriah Heep. Här finns inslag av jazz, psykedelia, folkmusik och en elak frustande orgel. Bäst av allt – bandet kommer från Norge.

Kraftwerk – Tour de France

Tour De France var en kraftwerksingel från 80-talet, 20 år senare kom albumet, epilogen om man så vill. Inspirationen är hämtad från världens tuffaste cykellopp och Kraftwerk har hittat det perfekta anslaget. Att lyssna på den här skivan är som att vara en av cyklisterna.

Mick Ronson – Heaven And Hull

En riskabel utgivning två år efter Ronsons död. Det kunde blivit en smaklös avslutning, men är en känslofylld och laddad skiva med en av rockhistoriens största gitarrister.

Rolling Stones – Bridges To Babylon

Jodå, Stones kunde göra starka album på 90-talet också. Bridges To Babylon är så pass bra att den bör räknas in bland bandets stora. Det inte minst tack vare Flip The Switch.

Amon Düül II – Tanz der Lemminge

Här luktar det bränt gummi och överhettad metall. Långa och svårtillgängliga gitarrjam och psykedeliska otidigheter av krautrockens mästare. Tanz der Lemminge är ett av krautrockens stora album.

XTC – Nonsuch

Många hävdar att Skylarking är XTC:s stora ögonblick. Men då har de inte hört Nonsuch som lite anonymt dök upp mer än tio år senare. Aldrig har Andy Partridges låtskrivande varit bättre. Nonsuch är ett eldorado av finstämd pop.

Virus – Revelation

Musiken är ruffig, stökig och hård. Låtarna är långa och gitarrerna distade. Att tyska Virus inspirerats av Uriah Heep och Deep Purple är klart. De tar den musiken med sig ut i krautrockens ödsliga landskap och gör en helt egen grej. Spännande.

...och så de som nästan kom med...

Amon Düül II – Vive La Trance
Amon Düüls eget svar på den brittiska glamrocken på 70-talet. Men Vive La Trance är knappast glam om nu nån trodde det, det är krautrock, förädlad och förfinad och med mycket humor. Räknas som ett av Amon Düüls storverk.

Fuchsia II – From Psychedelia To A Different Place
I början av 70-talet spelade brittiska Fuchsia in sin enda LP, som numera en samlarraritet. 45 år senare är Tony Durant tillbaka med ett nyvaknat Fuchsia. Jag träffade Tony på Fest i logen-festivalen i Dädesjö och på kom på så sätt över denna CD-skiva.

Faust – IV
Svårtuggad krautrock av ett band som till och med i Tyskland var långt före sin tid. Elektromusik som får Kraftwerk att verka mainstream, men med så mycket humor att den är svår att inte tycka om.

Golden Earring Eight Miles High
Holländska Golden Earrings definitiva uppbrott från beatpopen och steg in i den progressiva rocken. Eight Miles High är föraningen om Radar Love som skulle bli Earrings största hit genom alla tider.

Kraftwerk – The Man Machine
Kemiskt ren synthpop och en skiva som blev en av förebilderna för nästan all senare elektronisk pop. The Robots är den perfekta hitlåten. Den är så välgjord att den nästan lite för perfekt.

Orange Peel – Orange Peel
En av urkunderna inom den tyska krautrocken. Orange Peels enda LP är kanske inte direkt välkänd, men den var ett av de första krautrockalbum som spelades in och därmed hade stor inverkan på hela genren.

Rufus Zuphall – Weiss der teufel
Tysklands svar på Jethro Tull, men inte alls lika fokuserade och välartade som Ian Anderssons gossar. Här blandas allt från tung hård rock till jazz och tysk oumpa-oumpa schlager. Fan vet vad det här är egentligen...

Shylock – Ile de fievre
En alldeles fantastisk fransk progrockskiva från det sena 70-talet, som påminner om Genesis, Camel, Gentle Giant. En mycket välgjord LP som blir nästan fysiskt påfrestande att lyssna på.

Sparks – Sparks
Inte Sparks bästa album kanske, men det räcker med att det är bröderna Maels första album för att det ska på plats här. Skruvad pop i överljudsfart gjort av två galningar är väl en bra beskrivning?

Analogy – Analogy
Tysk psykedelisk pop från det tidiga 70-talet. Utgiven några år för sent och att skivan spelades in och gavs ut bara i Italien gjorde den till en riktig samlarraritet. Det är dessutom en mycket välgjord och underhållande popskiva som borde fått mer uppmärksamhet än den fick.