ELECTRIC PRUNES – ELECTRIC PRUNES – 1967
Om det inte varit för I Had vTo Much To Dream skulle jag inte köpt den är skivan. Just det här exemplaret var lite för knastrigt för att jag borde gjort det. Men den där lilla låten är ju så sagolikt förvirrad och charmig.
Hela Electric Prunes debutplatta är förresten förvirrande. Det går inte att säga med säkerhet om det är psykedelisk garagerock eller om de är helt vilse. Det finns inte två låtar på skivan som låter ens ungefär lika. Å andra sidan är det ganska charmigt...
Electric Prunes blandar psykedelisk rock med lättviktig 60-talspop, tidsenlig schlager, stones-rock, och zigenarmusik (!).
När allt detta hamnat på en och samma LP blir det oerhört virrigt. Jag får någonstans här i detta stadie av texten för mig att jämföra Electric Prunes med the Monkees, ett stort skämt alltså.
Men så var det då det här med I Had To Much Too Dream som var en stor hit 1967 när den kom. Då var det tung psykedelisk rock, nästan heavy-psych, även om textlyriken förmodligen var lite för fånig för det.
Det var för övrigt den enda stora hit Electric Prunes någonsin fick. Det näst roligaste med den här skivan är dock att det är en mono-platta. Och på monoplattor kan man faktiskt stå ut med att det knastrar lite, de är ju så gamla...
Electric Prunes är annars mest känt för den mycket märkliga psykedeliska plattan Mass In F Minor som består av religiösa hymner på latin och grekiska arrangerade som psykedelia. Låten Kyrie Eleison, som också finns med på Easy Rider-soundtracken, kommer från detta album.
Nr: 1889/2222
Om det inte varit för I Had vTo Much To Dream skulle jag inte köpt den är skivan. Just det här exemplaret var lite för knastrigt för att jag borde gjort det. Men den där lilla låten är ju så sagolikt förvirrad och charmig.
När allt detta hamnat på en och samma LP blir det oerhört virrigt. Jag får någonstans här i detta stadie av texten för mig att jämföra Electric Prunes med the Monkees, ett stort skämt alltså.
Men så var det då det här med I Had To Much Too Dream som var en stor hit 1967 när den kom. Då var det tung psykedelisk rock, nästan heavy-psych, även om textlyriken förmodligen var lite för fånig för det.
Det var för övrigt den enda stora hit Electric Prunes någonsin fick. Det näst roligaste med den här skivan är dock att det är en mono-platta. Och på monoplattor kan man faktiskt stå ut med att det knastrar lite, de är ju så gamla...
Nr: 1889/2222
Har det inte påståtts att Electric Prunes var ett rent studioprojekt som skapats av gruppens skivbolag, och att de officiella bandmedlemmarna egentligen knappt spelade på skivorna (och naturligtvis inte heller skrev eller arrangerade låtmaterialet)? Om dessa rykten stämmer förklarar de varför skivan är så splittrad.
SvaraRaderaHar också hört det. Och det kan nog vara orsaken till att blir ganska rörigt.
Radera