Vad är det bästa man kan göra efter en enorm succé som Surrealistic Pillow? Försöka göra en till...eller slappna av och se vad som händer?
Jefferson Airplane bestämde sig inte för något alls. Lät det bli som det blev och kom ut med sitt mest skruvade album någonsin, mindre än ett år efter sin egen Sgt Pepper. After Bathing At Baxter´s är nu för tiden också deras mest daterade och svåraste att komma överens med.
Men å andra sidan; 1967 i Kalifornien räckte det med att musiken lät skruvat surrealistisk och acidindränkt.
Och det är exakt vad After Bathing At Baxter´s gör och är av den anledningen ett album som nu är mer av historiskt intresse än musikaliskt. Det var så här soundtracken från The summer of love skulle låta...även om det inte lät särskilt bra...
Den som tror att det går att hitta låtar som White Rabbit eller Somebody To Love, de stora hitlåtarna från Surrealistic Pillow, misstar sig.
After Bathing At Baxter´s är Jefferson Airplane-kollektivets minst kommersiella album.
Jag kan faktiskt inte peka på en enda riktigt stark melodi utom de två sista spåren Won´t You Try och Saturday Afternoon, som dock ”bara” är hyfsade rent allmänt sett men i jämförelse med övriga låtar på skivan är briljanta.
Innan dess får man gå igenom något som mer är att likna vid ljudcollage, långa, ofta sega, Grateful Dead-liknande jam som jag gissar man måste lyssna på i samband med intagande av ”sinnesvidgande substanser”. Men eftersom jag inte gör det har jag svårt att förstå mig på After Bathing At Baxter´s.
Nr: 1122/2222
Den här plattan ingick i en skivhög som jag och en kompis gemensamt kom över praktiskt taget gratis för några år sedan. När vi försökte dela upp våra fynd någorlunda rättvist lät jag min kompis ta denna skiva. Han är mer intresserad av denna typ av 60-talsrock än vad jag är. Efter att ha läst din recension inser jag att jag fattade rätt beslut. I min samling hade denna skiva troligen bara stått och samlat damm efter en genomlyssning. Min tolerans för experimentella, "psykedeliska" ljudcollage i avsaknad av melodier och strukturer är MYCKET låg, alldeles oavsett om bandet i fråga anses vara legender inom sin genre.
SvaraRaderaDu gjorde nog rätt val i så fall. den här plattan kan nog sägas vara av mer historiskt intresse än musikaliskt.
RaderaJag får väl komma med en s.k. 'second opinion'. Det är ju en schysst platta! Bara låtarna Martha, Rejoyce och Two Heads gör skivan värd att äga. Kan absolut uppskattas utan diverse substanser.
SvaraRadera