MUSEO ROSENBACH – ZARATHUSTRA – 1973
Museo Rosenbachs enda album har en otrolig dragningskraft. Efter en lockande inledning, nästan viskande, exploderar musiken i öronen. En mäktig vägg av toner, ett musikaliskt spektrum i alla nyanser.
Första sidan på LP-skivan, 20-minuterseposet Zarathustra i fem delar, bildar ett oförutsägbart ljudlandskap från ingenstans, dränkt i mellotron, hammond och keyboards. Första känslan är opera – vilket inte är så långsökt eftersom Museo Rosenbach är ett italienskt band – men landar någonstans i insikten att något liknande är svårt att hitta.
En del har jämfört Museo Rosenbachs musik med genesisverk som Supper´s Ready, The Musical Box och liknande, i så fall med en synnerligen italiensk twist.
Men det är bara att skrapa på ytan. Kanske skulle man i stället våga jämföra med Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn? Men att ställa de båda skivorna bredvid varandra känns ändå som en billig lösning.
Att det är svårt att få ett tydligt grepp om denna LP är inte så märkligt egentligen. Museo Rosenbach byggde sitt verk på filosofen Friedric Nietzches skrift Zarathustra, som författaren själv påstod vara ”det djupaste som någonsin skrivits”.
I denna essä tar han bland annat upp sina tankar om ”Guds död” och övermänniskan. Jag vet inte om Museo Rosenbachs Zarathustra är ”det djupaste” som någonsin spelats in inom den progressiva rocken.
Men det är ett fantastiskt album som har mer att bjuda på än det mesta annat i genren. Rekommenderas verkligen!
Italienska Museo Rosenbach spelade bara in denna enda LP, vilken bland kännare av italiensk progressiv rock räknas som ett storverk. Skivan är ett samlarobjekt där en originalplatta från italienska Ricordi kan gå på över 10.000 kronor. LP:n har dock genom åren släppts i ett 15-tal olika utgåvor både på vinyl och CD.
Nr: 2060/2222
Museo Rosenbachs enda album har en otrolig dragningskraft. Efter en lockande inledning, nästan viskande, exploderar musiken i öronen. En mäktig vägg av toner, ett musikaliskt spektrum i alla nyanser.
Första sidan på LP-skivan, 20-minuterseposet Zarathustra i fem delar, bildar ett oförutsägbart ljudlandskap från ingenstans, dränkt i mellotron, hammond och keyboards. Första känslan är opera – vilket inte är så långsökt eftersom Museo Rosenbach är ett italienskt band – men landar någonstans i insikten att något liknande är svårt att hitta.
En del har jämfört Museo Rosenbachs musik med genesisverk som Supper´s Ready, The Musical Box och liknande, i så fall med en synnerligen italiensk twist.
Men det är bara att skrapa på ytan. Kanske skulle man i stället våga jämföra med Pink Floyds The Pipers At The Gates Of Dawn? Men att ställa de båda skivorna bredvid varandra känns ändå som en billig lösning.
Att det är svårt att få ett tydligt grepp om denna LP är inte så märkligt egentligen. Museo Rosenbach byggde sitt verk på filosofen Friedric Nietzches skrift Zarathustra, som författaren själv påstod vara ”det djupaste som någonsin skrivits”.
I denna essä tar han bland annat upp sina tankar om ”Guds död” och övermänniskan. Jag vet inte om Museo Rosenbachs Zarathustra är ”det djupaste” som någonsin spelats in inom den progressiva rocken.
Men det är ett fantastiskt album som har mer att bjuda på än det mesta annat i genren. Rekommenderas verkligen!
Italienska Museo Rosenbach spelade bara in denna enda LP, vilken bland kännare av italiensk progressiv rock räknas som ett storverk. Skivan är ett samlarobjekt där en originalplatta från italienska Ricordi kan gå på över 10.000 kronor. LP:n har dock genom åren släppts i ett 15-tal olika utgåvor både på vinyl och CD.
Nr: 2060/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar