SHEILA CHANDRA – OUT ON MY OWN – 1984
I mitten av 80-talet var popmusiken som en läckande vattenledning. Floden sinade aldrig, det kom bara mer och mer skivor av allt mer strömlinjeformade, urvattnade och anonyma album. Men det fanns ljus i mörkret.
När Sheila Chandra släppte sin första riktiga soloplatta – Out on My Own, var den nästan lika kommersiell, men så udda att skivan ändå inte gick att låta bli att älska.
Det var några år innan indiepop blev ett begrepp. Här pratade man i stället om indipop, indisk musik och brittisk synthpop.
Någon form av världsmusik, skapad av traditionella indiska rytmer och brittisk popmusik från bakgatorna i Londons förorter.
Kanske inspirerad av Adam & The Ants och den frimodighet och experimentvilja som fanns hos alla de brittiska skapopband som också dök upp ungefär vid den här tiden.
Men när Sheila Chandra och hennes Monsoon hämtade sina rytmer från Indien var det något helt nytt. De skapade ett mycket säreget sound som troligen bara kunde bildas just där och då.
Tjejen som gjorde det var dessutom bara 18 år och hade en röst som ett blyertsstreck på en glasruta. Plötsligt kändes Eltons Johns superhit Nikita som förlegad, Springsteen Born In The USA uttryckslös, för att inte tala om Timna Turners Private Dancer.
Out On My Own var uppkäftig, förbryllande och vanvördig. All You Want Is More var en passionerad blandning av indiska rytmer och synthpop, Out On My Own och Village Girl var låtar som fick håret att resa sig i nacken.
Sheila Chandra är fortfarande en respekterad artist i Storbritannien och har gjort skivor även på 2000-talet. Men solodebuten gillar jag bäst, även om Chandra och hennes band lämnade skivbolaget redan efter denna skiva och gick en helt egen väg, då de menade att deras musik blivit allt för exploaterad.
Nr: 367/2222
I mitten av 80-talet var popmusiken som en läckande vattenledning. Floden sinade aldrig, det kom bara mer och mer skivor av allt mer strömlinjeformade, urvattnade och anonyma album. Men det fanns ljus i mörkret.
Det var några år innan indiepop blev ett begrepp. Här pratade man i stället om indipop, indisk musik och brittisk synthpop.
Kanske inspirerad av Adam & The Ants och den frimodighet och experimentvilja som fanns hos alla de brittiska skapopband som också dök upp ungefär vid den här tiden.
Men när Sheila Chandra och hennes Monsoon hämtade sina rytmer från Indien var det något helt nytt. De skapade ett mycket säreget sound som troligen bara kunde bildas just där och då.
Tjejen som gjorde det var dessutom bara 18 år och hade en röst som ett blyertsstreck på en glasruta. Plötsligt kändes Eltons Johns superhit Nikita som förlegad, Springsteen Born In The USA uttryckslös, för att inte tala om Timna Turners Private Dancer.
Out On My Own var uppkäftig, förbryllande och vanvördig. All You Want Is More var en passionerad blandning av indiska rytmer och synthpop, Out On My Own och Village Girl var låtar som fick håret att resa sig i nacken.
Nr: 367/2222
Jag minns Sheila Chandra och försöken att marknadsföra blandningen av indisk och europeisk popmusik som "indipop". Det gavs ut en samlingsplatta med rosa omslag, vars titel jag glömt. Men jag minns att det var en av de plattor man ganska ofta såg på skivreor i min hemstad i mitten av 1980-talet.
SvaraRadera