TALKING HEADS - :77 – 1977
Uh-Oh Love Comes To Town är en förvånansvärt alldaglig new wavelåt för att komma från Talking Heads, om man inte räknar Tina Weymouths bloddrypande, fläskiga bas.
Men det är å andra sidan allra första låten på gruppens debutplatta och jag tror knappast, med tanke på det minst sagt oansenliga skivomslaget, att David Byrne trott eller hoppats på några större framgångar med skivan.
Men nu är det egentligen bara första låten som känns som en normal new wavelåt. För den som tar sig förbi den har skivan betydligt mer udda saker att bjuda på.
Psycho Killer, som blev en hyfsat stor hit, kan jag inte låta bli att nämna även om den inte är alls lika farlig eller otäck som man skulle kunna tro, utan egentligen bara skum.
Trots det tråkiga omslaget är :77 tveklöst en spännande LP. Talking Heads var ett av få amerikanska new waveband som inte hade sina rötter i punken, utan hämtade sin inspiration från dancepop, funk och psykedelia.
David Byrne hade nog tanken klar för sig hur han ville att bandet skulle låta, men hade inte utvecklat sitt sound helt och hållet direkt. :77 går knappast att jämföra med de album som skulle följa efter, inte minst magiska Fear Of Music och Remain In Light.
Den stora skillnaden jämfört med de skivorna är att på första LP:n hade producenten Brian Eno ännu inte kommit in i handlingen. Utan att blinka påstår jag att det var han som gjorde Talking Heads till vad de blev. Det hör man tydligt här.
Nr: 2050/2222
Uh-Oh Love Comes To Town är en förvånansvärt alldaglig new wavelåt för att komma från Talking Heads, om man inte räknar Tina Weymouths bloddrypande, fläskiga bas.
Men det är å andra sidan allra första låten på gruppens debutplatta och jag tror knappast, med tanke på det minst sagt oansenliga skivomslaget, att David Byrne trott eller hoppats på några större framgångar med skivan.
Men nu är det egentligen bara första låten som känns som en normal new wavelåt. För den som tar sig förbi den har skivan betydligt mer udda saker att bjuda på.
Psycho Killer, som blev en hyfsat stor hit, kan jag inte låta bli att nämna även om den inte är alls lika farlig eller otäck som man skulle kunna tro, utan egentligen bara skum.
Trots det tråkiga omslaget är :77 tveklöst en spännande LP. Talking Heads var ett av få amerikanska new waveband som inte hade sina rötter i punken, utan hämtade sin inspiration från dancepop, funk och psykedelia.
David Byrne hade nog tanken klar för sig hur han ville att bandet skulle låta, men hade inte utvecklat sitt sound helt och hållet direkt. :77 går knappast att jämföra med de album som skulle följa efter, inte minst magiska Fear Of Music och Remain In Light.
Den stora skillnaden jämfört med de skivorna är att på första LP:n hade producenten Brian Eno ännu inte kommit in i handlingen. Utan att blinka påstår jag att det var han som gjorde Talking Heads till vad de blev. Det hör man tydligt här.
Nr: 2050/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar