Jag hade inte behövt hoppa

KAIPA – HÄNDER – 1980

Jag tog ett hopp rakt upp i luften när jag hittade den här LP:n med Kaipa. I mitten av 70-talet var det ett av Sveriges främsta progressiva rockband. Man till och med jämförde dem med Genesis och Yes. Men jag hade inte behövt att hoppa så högt...

Jag hade inte behövt hoppa alls förresten. Händer är Kaipas fjärde album, det första efter min favoritplatta Solo. Men likheterna är små, eller för att inte säga obefintliga. Här handlar det egentligen bara om vanlig 80-talspop, ganska tråkig sådan dessutom. Jag borde stampat i marken och svurit i stället...

Förklaringen hittade jag på nätet, jag var naturligtvis för lat för att läsa på skivomslaget...
1980 hade Kaipas konstnärliga pådrivare Roine Stolt lämnat bandet. Folk som har koll på svensk progressiv musik vet då vad jag snackar om.

De vet också skillnaden, som Camel utan Peter Bardens eller Genesis utan både Peter Gabriel och Steve Hackett. De som har koll på dessa brittiska prog-giganter vet också vilken skillnaden det gjorde för dem. Båda gick från progressiv nytänkande symfonisk rock till pop. Exakt detsamma hände alltså med Kaipa.

När jag sedan fortsatte klicka mig runt i cyberrymden insåg jag att Händer fått mycket stryk genom åren. Den har sågats och sågats och sågats...av alla kritiker som kommer åt.

Det känns lite tråkigt att stämma in i den kören också. Men Händer är faktiskt inte särskilt rolig. Inte för att vara Kaipa. Däremot är det väl helt okej, men som sagt lite tråkig, svensk 80-talspop.

Två undantag, nåja, hittar jag dock, titelspåret Händer och långa (för långa) Elgrandi. Där känner man igen lite av Kaipas storhet.

Nr: Borttagen ur samlingen, såld.