KAL P DAL – ROCK E NOCK – 1979
Kal P Dals två första LP-skivor, Till Mossan och Gräd ente fassan, går att få tag på. Värre är det med de två sista skivor som spelades in före Karl Ljunggrens död 1985. Det här är den tredje plattan, inspelad 1979.
Alla ni som har Kal P Dals två första album vet hur det här låter. Skramlig rock på skånska, gärna covers på gamla rock and roll-hits.
På den här LP:n tar Karl Ljunggren ett steg framåt och ger sig på låtar av Rory Gallagher, Thin Lizzy, Bachman Turner Overdrive och Bob Seger. Skillnaden är dock ganska liten, Kal P Dals ruffiga stil sätter naturligtvis sin prägel på låtarna.
Kalle Pedel har också tagit med ett antal egna låtar, som är minst lika roliga. Så här i efterhand kan man tycka att bandet borde satsat ännu mer på eget material, för de gjorde bra grejer själva.
Men då kanske en del av Kal P Dals bonnaskånska charm gått förlorad, så vem vet...?
En stor skillnad jämfört med bandets tidigare inspelningar är ljudet. De två första LP-skivorna spelades visserligen in i studio men med publik på plats.
Det gav dem ett ganska stökigt och skramligt ljud. På den här plattan finns dock inga skrikande fans i bakgrunden. Ljudet blir därmed renare, men kanske inte lika stökigt.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Kal P Dals två första LP-skivor, Till Mossan och Gräd ente fassan, går att få tag på. Värre är det med de två sista skivor som spelades in före Karl Ljunggrens död 1985. Det här är den tredje plattan, inspelad 1979.
Alla ni som har Kal P Dals två första album vet hur det här låter. Skramlig rock på skånska, gärna covers på gamla rock and roll-hits.
På den här LP:n tar Karl Ljunggren ett steg framåt och ger sig på låtar av Rory Gallagher, Thin Lizzy, Bachman Turner Overdrive och Bob Seger. Skillnaden är dock ganska liten, Kal P Dals ruffiga stil sätter naturligtvis sin prägel på låtarna.
Kalle Pedel har också tagit med ett antal egna låtar, som är minst lika roliga. Så här i efterhand kan man tycka att bandet borde satsat ännu mer på eget material, för de gjorde bra grejer själva.
Men då kanske en del av Kal P Dals bonnaskånska charm gått förlorad, så vem vet...?
En stor skillnad jämfört med bandets tidigare inspelningar är ljudet. De två första LP-skivorna spelades visserligen in i studio men med publik på plats.
Det gav dem ett ganska stökigt och skramligt ljud. På den här plattan finns dock inga skrikande fans i bakgrunden. Ljudet blir därmed renare, men kanske inte lika stökigt.
Nr: borttagen ur samlingen, såld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar