Öppnar dörrar man inte trodde fanns

ANNETTE PEACOCK – I´M THE ONE – 1972

Annette Peacock tar oss med ut i ett helt nytt musikaliskt landskap med sin musik. Avantgardistisk jazzfusion med inslag av poesi, blues och elektronisk musik. En mycket märklig värld.

Annette Peacock var en av de allra första som i början av 70-talet fick möjlighet att använda moogsynthen, vilket hon på detta album gör genom att processa sin röst, förvränger den och gör den till en del av musiken.

I´m The One är dock inte hennes mest experimentella album när det gäller detta. De som kan den här typen av musik betydligt mer ingående än jag menar att hennes första projekt, Bley-Peacock Synthesizer Show-Revenge från 1968, är ett ännu bättre exempel på det.

Annette Peacock är en mycket aktad amerikansk musiker (främst pianist och basist) som från mitten av 60-talet samarbetade med pianisten Paul Bley på en lång rad inspelningar, både som musiker och kompositör.

I´m The One är hennes första egentliga soloalbum. Den LP jag har är dock en senare utgivning släppt 1986, då originalskivan sedan länge är borttagen från skivbolagets katalog.

Det är fascinerande lyssning. Annette Peacock, som delvis var självlärd, har inga som helst begränsningar eller följer givna lagar och regler. Hon går en helt egen väg vilket gör musiken både spännande och fantasieggande att lyssna på.

Jag är inte helt säker på att jag någonsin hört något liknande. Kanske kan man jämföra med Zappaverk som The Grand Wazoo eller Hot Rats, men det är i så fall bara till ytan.

Men å andra sidan finns det ingen anledning att ens försöka kategorisera. I´m The One är en skiva jag inte tröttnar på i första taget. Och den öppnar dörrar jag inte trodde fanns. Det räcker väldigt långt.

Nr: 458/2222